Hon har kallats en amerikansk Delia Derbyshire för Atari-generationen och är utbildad i klassik musik. Hon är även en prisad kompositör som nu för tiden har piano som huvudinstrument. Under sjuttio- och åttiotalen var det dock synten som var hennes instrument, närmare bestämt Buchlasynten. En synt byggd av en bekant till henne vid namn Don Buchla. Under denna period var Suzanne Ciani flitigt använd för att göra musik till bland annat Atari, Coca Cola, tv-spel, flipperspel och de elektroniska ljudeffekterna i filmen Stepford Wives. 1982 släppte hon sin första skiva Seven Waves.
På den utmärkta samlingen Lixiviation, utgiven av Andy Votels Finders Keepers, får vi sexton exempel på hur Cianis musik lät under den här tiden, och det är allt från korta roliga små jinglar till väldigt vackra syntsymfonier. Det är en mycket bra introduktion till Cianis musikproduktion, jag skaffade genast debuten Seven Waves och hennes andra skivan Velocity of Love, tyvärr bara på itunes) efter att ha hört Lixiviation, där den oerhört vackra låten "Eight Waves" återfinns.
Nyligen släpptes även Voices of Packaged Souls på vinyl på Andy Votels nystartade etikett Dead-Cert. En skiva som spelades in under tidigt sjuttiotal för en konstutställning av Cianis vän Harold Paris (som presenterade henne för Don Buchla). Skivan släpptes endast i femtio ex och det är en betydligt mer experimentell och svårlyssnad historia än det som presenteras på Lixiviation, men den är definitivt intressant med sina röstexperiment, kassettmanipulationer, disharmonier och harmonier för den delen. Den spelades in en natt på en radiostation och den funkar utmärkt som musik utan konstkontexten.
I en intervju nyligen sa Ciani att hon började bli sugen på att göra musik med sin gamla Buchla igen, vi får se om det kan bli något. Nästa steg att att forska i Cianis mer klassiska verk, jag är övertygad om att de är bra.
Nygammalt 2015
