Med Casino släpper trion Tape sitt sjätte album. Och deras förmåga att bygga upp stämningar är lika bra som någonsin. Smeksamt avantgarde, mollig feelgood, jag vet inte vad man ska kalla det. Men ser man till funktion är det en skiva som får mig på gott humör utan att sprudla. Förnöjt lyssnar jag på instrumentala låtar utan givna starter eller slut, låter mig uppfyllas. Det är vackert, mycket vackert, och vemodigt. Ibland gränsar det till det menlösa, ibland till det polerade, men soundet släpper aldrig greppet. Soundet är allt när det handlar om Tape. Om det är en gitarr, ett piano, en orgel eller en melodica som ligger i fören och tecknar melodin har egentligen inte så stor betydelse, inte heller de små gradskillnaderna i tempot. Soundet och stämningen är större.
Bakom den enkla musikaliska fasaden finns stor musikalitet hos medlemmarna. När man börjar närlyssna hör man hur viktig den rytmiska uppfattningen är, hur de små detaljerna gör skillnad och den bakomliggande ljuden formar sig så annorlunda än ”vanlig” popmusik men ändå så självklart. Tomas Hallonstens orglar och melodica, Johan Berthlings bas och gitarr och inte minst Andreas Berthlings elektroniska ljud är alla lika viktiga i Tapes så fina värld.
Nygammalt 2015
