Japanska Tenniscoats har funnits i mer än tio år, men jag hittade inte nyckeln till deras musik förrän häromåret. Deras plyschnaiva låtar med snörpt flicksång och arrangemang i filttofflor grep mig först live, passande nog när de spelade i före detta klassrum på Gårdaskolan i Göteborg. Bräckligheten hos duon Saya och Takeshi Ueno blev då begriplig som en verklig kropp med en själ, underbara popmelodier improviserades ljuvligt fram med röst och akustiska instrument utan förstärkning. Kvällens ljudtekniker gjorde extra inhopp på harmonium, en inbjudande gest helt i ton med Tenniscoats lägereldslösa lägereldsmusik.
Papa’s Ear är en svensk kärleksaffär, inspelad i Stockholm med Johan Berthling som producent och med svenska musiker i studion. Tomas Hallonsten färgar Tapeskt med trumpet och klaviaturinstrument, Fredrik Ljungkvists klarinett och flöjt sticker vaket nosen över relingen, Andreas Werliin och Lars Skoglund lägger sina mjuka trumtassar undertill. Att Johan Berthling förstår Saya och Uenos intima musik är uppenbart, arrangemangen är spröda som färska wienerbröd men tränger sig aldrig på. Men särskilt är det Sayas melodier jag gillar med Papa’s Ear, hon har en fantastisk popkänsla för det innerligt enkla. Friskt med måttlig sötma; om Tenniscoats vore ett rött te.
Nygammalt 2015
