Tomoko Miyaka Sauvage är född i Yokohama. Nog märks ursprunget i musiken. Stillastående, meditativt. Hon spelar på porslinsskålar och andra kärl fyllda med vatten. Klangen är spröd, tidslinjen är upphävd. Ljudet är excellent. Hon har själv inte bara spelat men spelat in och mixat. Totalkoll; också vad jag förstår på det egenartade omslaget, där mängder av mynt glittrar i ett kärl, på en gräsmatta och ett vatten, där även ett träd speglar sig. En total artists' record.
I styckenas titlar återkommer vatten och natur, de antyder att hon sysslar med att imitera regndroppar bland annat. Ett stilla skval, stril och förströdda rytmer bygger upp varje stycke. Då och då använder hon något slags metalltråd för att framkalla toner, som svajar och gungar. De allra minsta nyanserna är viktiga. Här verkar mycket litet komma till på slump.
Däremot kontroll. Det är fängslande att lyssna till en vag stegring, då tonklungor sprött stegras som en regnskur samtidigt som hon gör oss uppmärksamma på vattnets möte med marken. Musiken blir likt en spegling i ett vatten, där himlen speglar sig. Små rörelser, ovanliga vanliga ljud har samlats. Jag kommer att tänka på konstnären Curt Asker, när han för länge sedan skulle förklara för mig vad han höll på med. Framför en oansenlig vattenpuss i Paris höll han, betraktade den lätta krusningen, som bröt sönder den speglade himlen i tusentals fragment, innan han böjde sig ner och lyfte upp ett trasigt stycke cigarett papper. Han slätade ut det i handen. Innan vi gick såg han än en gång ner i vattenpölen, som nu stillats.
Det var teckningen han var ute efter, den lilla linjen i ljuset. Det går att översätta till Tomoko Sauvages musik. Detta är inga processer, snarare betraktade ögonblick, där hon dröjer länge. Hon tar tid på sig att redogöra för vad hon upplever. Det rör sig inte i första hand om känslor, desto mer om sinnen. Inte en ton är väntad, inte en ton onödig, alla ljud spelar med, ibland mycket komplext; ändå känns det mesta bekant. Som att se på nytt, höra på nytt. Just det. Vatten! En berättelse större än vad många musiker förmår.
Nygammalt 2015
