Toshimaru Nakamura + Ken Ikeda + Tomoyoshi Date, ”Green Heights”

Trivsam ljudkonst och motbjudande elektronikaromans samsas i en obestämd tillvaro på albumet Green Heights. De vämjeliga elementen består i fragila anslag på bland annat leksakspiano och vibrafon, liksom daterade tonglidningarna baklänges. På fjärde spåret har de besvärande elementen tonats ned och en abstrakt klangbild dominerar istället. Det låter riktigt trevligt – de luftiga atmosfärerna samsas väl med försiktiga skrap-, prassel- och elektroniska missljud. Åtta entusiastiska minuter passerar, men väl i den nionde kommer dödsstöten – det stora återtåget till marängkitsch, som nu upplevs mer påfallande än tidigare. Och värre blir det på sista spåret, vilket tar avstamp i dämpade, melankoliska toner från leksakspiano och avslutas med en smäktande skärgårdsstudie på ordinärt piano (eller flygel). Allt är elegant utfört och emellanåt riktigt lockande, men i mina öron bedrövligt i sin helhet. Tilläggas ska att Toshimaru Nakamuras bidrag är oklanderliga, men det hjälper inte. Tyvärr.