George Inavovitch Gurdjieff (1866-1949) var en mystiker från Armenien som fick en hel del lärjungar runt om i världen. Han är mest känd för sina böcker, men komponerade även musik, på egen hand och med den ryske kompositören Thomas de Hartmann. Keith Jarrett gjorde ett album – ”Sacred Hymns” - med Gurdjieffs musik 1980. En annan musiker som påverkats av Gurdjieffs tankegångar är Robert Fripp
Trygve Seim och Frode Haltli har samarbetat i många år, men ”Yeraz” är deras första duoalbum. Och den startar – efter en inledande kort improvisation - med en tolkning av två av Gurdjieffs kompositioner, ”Bayaty” och ”Duduki”. Titelspåret är en traditionell folkmelodi från Armenien.
Kaukasus har varit närvarande tidigare på Trygve Seims skivor. Han kan spela saxofon så att det låter som en duduk, träblåsinstrument från Armenien, som mest är känd i väst genom Djivan Gasparyan, dudukmästare som många säkert har hört på Peter Gabriels soundtrack till ”The last temptation of christ” eller på något av de soloalbum som släppts på senare tid.
Den norska duon finner varandra i varenda liten ton. Extremt skickliga musiker. Även om det ofta är Seim som etablerar melodier och stämningar, så är det en njutning att höra Haltli, han kan använda dragspelet som droneinstrument, eller med suverän kontroll vrida och vända på knappar och tangenter. Det finns en tredje medspelare, tystnaden, och jag tycker mest om låtarna som samtalar med mellanrummen, låter tankarna komma fram, skapar utrymme.
”Praeludium”/”Bayaty”/”Duduki” och ”Yeraz” berör mig mest. Musiken är djupmörk, långsam och har en klagande ton. Ibland fastnar jag dock i beundran för musikaliteten utan att det går lika långt in i medvetandet. Det finns stunder som gränsar till stillastående meditationsövningar. Tolkningen av Bob Marleys ”Redemption Song” överraskar, märkligt att höra den i det här sammanhanget, men jag är lite kluven. Tycker inte riktigt den fungerar med saxofon och dragspel. Den tassar för mycket.
Seim återvänder till två låtar han spelat in förut. ”Bhvana” fanns redan på ”Different Rivers” (2000) och på ”The source and different cikadas” (2002). På den förstnämna är det en duett mellan Seim och Arve Henriksen, på den senare möter Seims sopransaxofon en stråkkvartett och Haltlis dragspel. Nu dras melodin ut ännu längre, ännu långsammare, med dragspelstonerna som blir ljusare och ljusare och ljusare. Mycket bra! ”Mmball” är komponerad av Per Oddvar Johansen och finns också på ”The source and different cikadas”. En hisnade vacker låt. Den är mer dröjande i duotappning, mörkare, men inte lika förlösande. Intressant dock att höra den på nytt, i en annorlunda version.
Trygve Seim och Frode Haltli kan även leka, som på uppsluppna ”Fast Jazz”, inte något av mina favoritspår på skivan, men en angenäm kontrast till det existentiella anslaget på resten av skivan.
(Publicerad 2008)
Nygammalt 2015
