Two Sounds Ensemble

Fiktioner: uppdiktade historier, påhitt, drömmar. Albumtitlar sätter ibland tummen rakt på. Duon Joakim Simonsson (piano) och Stefan Wistrand (basklarinett) skapar under namnet Two Sounds Ensemble just påhittiga musikaliska historier.

Lugn och vacker är exempelvis ”One million years”. Som titeln berättar är det musik utan tidsbegrepp, tidsramarna löses upp, man flyter fram. Samspelet är magnifikt. Pauser av korta tystnader används för att förstärka det icke-tidsbundna och Wistrands hållna toner på basklarinetten kontrasterar fint Simonssons mer upphuggna rytmik på pianot. Improviserad musik på konstmusikens spelplan.

Några steg mot jazzen tar de – inte oväntat – i låten ”Jazz” där uttrycket är rundare, framförallt hos Simonsson. Tonerna kommer i flöden snarare än i strama knippen.

Vad jag ändå blir mest upprymd av är låten ”E”. Den är ett monster! Från försiktighet går det till massiv energi. Kraften i anslaget ökar successivt när Simonsson febrilt slår an samma E i upprepad följd. Syret kring Wistrand snirklande klarinett tar nästan slut samtidigt som det från bakgrunden byggs upp ett mäktigt reverb från pianot. Mäktigt och kraftfullt. Den enda nackdelen är att det tar slut alldeles för fort, lite av den hypnotiska kraften försvinner därmed.

Skivan är dock lite ojämn. Låtarna ”Sandcastle”, ”Blue” och ”Morning Clown” skiljer sig i rytmiken och tempo men är alltför lika i stämningsläge. Att de dessutom kommer efter varandra gör det inte bättre. Absolut välspelat, men det saknas något. Exakt vad vet jag inte, men Simonssons och Wistrands röster berör mig inte lika mycket här. Jag har hört det förut – av andra – och skulle antagligen gå bet i en blindfold.

”Fictions” ingår i Found You Recordings Improvised Series vars tre första skivor släpptes tidigare i år. Förutom ”Fictions” även David Stackenäs soloalbum ”Separator” och Strandberg/Sandell/Thormans ”Stockholm Sweden Polyphony”.