Tyshawn Sorey Oblique-I

[modern fusion] Som trumslagare med pianisten Vijay Iyer, altsaxofonisterna Steve Coleman och Steve Lehman samt medlem i gruppen Fieldwork är Tyshawn Sorey något av en hustrummis på New York-bolaget Pi Recordings. Oblique I är hans debut, och en raffinerad sådan. Det finns ett systemtänkande som går i ett direkt arv från de akademiska studierna under såväl George Lewis som Anthony Braxton och Alvin Lucier. Att han dessutom spelat med Wadada Leo Smith blir som ett pricken över i sammanhanget. I Tyshawn Soreys värld – liksom i förebildernas - finns inget motsatsförhållande mellan komposition och improvisation. Det innebär inte att skivan är oproblematiskt. För hur drivna kompositionerna än är och hur bra improvisationer det än finns, är musiken ibland alldeles för intetsägande för min smak. En modern form av snygg fusion skulle man kunna kalla det när det är som minst spännande. Men det finns alltså även goda stunder. Som när John Escreet driver på med sitt Fender Rhodes, eller Loren Stillman spelar snabba melodiska teman i Steve Lehmansk anda. Även basisten Chris Tordini och gitarristen Todd Neufeld gör bra ifrån sig. När det är bra finns stor spänst i snabba och intrikata arrangemang. Genomgående finns en utpräglad, och avancerad, rytmik som ger musiken både närvaro och dramatik. Men som sagt, Oblique-I är en delad upplevelse.