Vrakets Position_Vrakgods

[garagekraut] För den som var med när det begav sig, eller har nyupptäckt den svenska postpunkens grötiga historia, får namnet Kabbala Kitsch möjligen en liten klocka att pingla. Vad jag vet släppte bandet bara en 7”-singel på förlaget Bakhåll 1981, med tre låtar som kretsar kring Hermann Hesses lyrik. Bandet gav upp året efter, men trummisen Göran Green och sångaren och bassisten Tommy Lindholm fortsatte att spela när helst andan föll på fram till 1987. Tiden gick. Årtionden passerade. Så plötsligt, när de båda hunnit bli 60+, blir musicerandet ett återkommande i dagsverket. Lika plötsligt dyker det upp en dubbel cd med inspelningar mellan åren 2007-2010, utgiven av Galleri 21 i Malmö. Ljudet är rått, snudd på dokumentärt. Sporadiska texter av Blake, Hesse, Yeats och Nietzsche framträder och försvinner i en pågående, malande, katatonisk krautmatta av analoga syntar, repetitiva beats, en och annan saxofon, och sannolikt en hel del från garagets verktygspark. Tänk Trans Am – fast brutalare, mer insisterande. Eller tänk: Audionoms och Pistol Discos obstinata farsor. Ingen av låtarna är utprövad och inrepeterad, allt är helt och hållet improviserat och stundtals är det fullständigt fantastiskt bra. Låten ”Logg” rör sig mot industriell råpunk, den drygt 6 minuter långa ”Haveri” mot ett slags roadmovie, fast inte ur kupéns perspektiv utan från vägbyggarens, asfaltläggarens.