Med mer än 30 olika alias, varav vissa varit stilbildande som Mike Ink och GAS, och fler än ett imponerande skivbolag på meritlistan är Wolfgang Voigt självskriven på listan över personer som varit viktiga för technons utveckling. På bolagssidan handlar det inte enbart om att han är en av grundarna till technoimperiet Kompakt. Han har också släppt minimalt skeva tolvor på egna bolaget Profan som vid sidan av Plastikman och Robert Hood (och många fler) hamrat in förenklingens tes i technomusiken.
Med ”Freiland Klaviermusik” tar han ytterligare en runda in i den mest monotona musikens marker. En baskagge, en studsande bas och ett klinkande piano är ingredienserna i albumets alla 13 låtar. Varje låt är i princip en kopia av den tidigare och det krävs mycket tålamod för att njuta av detta. Resultatet är nämligen något av det mest påfrestande jag hört. Det låter som om någon lagt på en 4/4-kagge på pianoskolans mest osäkra nybörjares disharmoniska skalövningar.
Undvik denna skiva och satsa istället på GAS-boxen ”Nah und fern” som släpptes för två år sedan. Där förstår man varför Voigt med rätta räknas som en stilbildare inom elektronisk musik.
Nygammalt 2015
