Soundofmusic - Keith Rowe

Sofa x 3

Joacim — Tue, 15 Dec 2015 14:20:42 +0000

Joacim Nyberg

Skivbolaget Sofa har under hösten 2015 skämt bort oss med fantastiska releaser. Tre släpp om totalt 8-CD-skivor fulla av intressant improviserad musik.

Norska skivbolaget Sofa har under hösten bjudit på några riktiga godbitar. I september kom en trippel-CD med norsk-australiensiska trion Mural, en månad därefter släpptes en mastig 4-CD-box med tungviktarna Keith Rowe och John Tilbury och i november kom en ny solo-CD med ständigt intressante Henrik Munkeby Nørstebø.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Mural

Henrik Munkeby Nørstebø

Sofa

läs mer

Keith Rowe, Alfredo Costa Monteiro, Ilia Belorukov, Kurt Liedwart: Contour

Thomas — Tue, 07 Oct 2014 10:02:05 +0000

Thomas Millroth

Gitarristen Keith Rowe i två inspelningar, en med bla sax och dragspel, men där musiken är som en trolsk dimma, där föremålen endast anas. Den andra skivan är en gitarrkvartett, som bits och rivs, ovanligt taggig för att vara Rowe. Men överrumplande och övertygande av en av de mest konsekventa av alla improvisationsmusiker. Hans musik är en landningsbana för änglar.

Nästan utan undantag är varje skiva med Keith Rowe – och det är ganska många vid det här laget – en händelse. Trots att en del av estetiken är just avskalandet av yttre händelser i musiken. En gång för länge sedan bad jag Keith Rowe och Axel Dörner spela ihop för första gången. Dörner hade då just klivit fram på scenen med sin främmandegjorda trumpet. Hans klangkombinationer var oväntade och han slog många med häpnad. Och med rätta, det visade sig ju att han var en av dem som öppnade dörrarna för ett nytt fält i musiken. Men en av de filosofiska och praktiska föregångarna var just Rowe.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Mikroton

läs mer

Keith Rowe, Ilia Belorukov, Kurt Liedwart: tri

Thomas — Tue, 27 May 2014 18:46:52 +0000

Thomas Millroth

Som vanligt med Keith Rowe med gitarren på bordet är detta lågmäld och litet förströdd musik, men tack vare Liedwarts ifyllande elektronik och Belorukovs litet oberäkneliga saxofon växer denna trio till oväntade spänningslägen.

Den som spelar dröjande, lågt, väntande har ett svårt arbete att skapa spänning. Själva dröjsmålet kan ticka som en avtagande puls, de små ljuden kan kittla som något du väntar på, störningar kan kastas in för att punktera den redan glesa ljudridån. Det är strömmar som flyter, där en krusning kan betyda mycket och också kan förbli helt likgiltig. En dekoration, en knapp i rockärmen.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Inotema

läs mer

Mimeo Wigry

Magnus — Thu, 26 Jan 2012 12:31:41 +0000

Magnus Nygren

Supergruppen Mimeo med Keith Rowe, Fennesz, Marcus Schmickler, Kaffe Matthews med flera på nytt storartat album. Ett elektroakustiskt storband som bygger med både kraft och detaljer. 2000-talets jazzorkester?

Som en mäktig organism breder Mimeo ut sina subtila klanger vid en av gruppens sällsynta framträdanden. Denna gång sker det i november 2009 i Wigry i ett Polen som blir ett allt intressantare land för den kreativa musiken. Konserten spelades in och släpptes förra året i en samproduktion mellan de polska bolagen Bôlt och Monotype.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Bôłt

Skivgenomgång av sju titlar från Bôłt

läs mer

Keith Rowe, John Tilbury: E.E. Tension and Circumstance

Thomas — Sat, 14 Jan 2012 10:21:22 +0000

Thomas Millroth

Pianisten John Tilbury och gitarristen Keith Rowe i en nästan timmeslång duo fylld av spänningar. Knapphet och precision i Tilburys piano ställs mot det flödande knastrande och litet oförutsägbara i Rowes elektroniska värld. Musiken rör sig i en långsam rytm, mörkt som en sorgesång.

E.E. är Eileen Elizabeth Charters Rowe, Keith Rowes mor, som levde mellan 1914 och 2009. Skivan är gjord 2010 i något som verkar ha varit sista samarbetet mellan Tilbury och Rowe, eller över huvud taget någon av de gamla AMM-kumpanerna och Rowe.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Radu Malfatti, Keith Rowe: Φ

Thomas — Wed, 27 Apr 2011 08:19:08 +0000

Thomas Millroth

Trombonisten Radu Malfatti och tabletopgitarristen Keith Rowe har båda en lång historia i impron som långsamhetens och lågmäldhetens profeter. På tre välmatade CD, varav två med kompositioner och en med fri impro, kräver de vår totala uppmärksamhet och belönar vårt tålamod.

Erstwhile har förpackat de tre cd-skivorna i ett fodral med en teckning av Keith Rowe, en stram linje på en yta av vackraste handgjorda papper. Det passar till musiken, som då jämförs med ett slags öronens och sinnenas hantverk. Jag skulle kunna fabulera kring denna Rowes räta linje över det ojämna underlaget, en obruten riktning trots det slumpartade visuella landskap, som pappret erbjuder. Jag tror att han har tänkt på det.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Erstwhile

läs mer

Keith Rowe, Martin Küchen, Seymour Wright

Thomas — Tue, 25 May 2010 15:51:48 +0000

Thomas Millroth

Keith Rowe dukar upp ett ljudbord som de två saxofonisterna griper sig an. Det är en rent gargantisk frosserihistoria i kärva, knastrande och oväntade ljud.

Två altsaxar samlade vid gitarrveteranen Keith Rowes uppdukade ljudbord i Another timbres serie med nya gitarrister i impron. Seymour Wright har bland annat tidigare spelat med Eddie Prevost. Vi befinner oss alltså litet grovt taget i AMM-landet. Och det passar Martin Küchen utmärkt, en av de verkligt få svenska saxofonister som arbetat utan gester, inriktad på mindre ljud, ett nermonterat sound och dekonstruerad musik. Hans torrhet har varit hans verkligt konsekventa uttryck, och det är menat som beröm.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

http://www.anothertimbre.com

läs mer

Annette Krebs / David Lacey / Keith Rowe / Paul Vogel Homefront recordings no. 1

Magnus — Wed, 06 Jan 2010 23:12:09 +0000

Thomas Millroth

Jag hör knappt, då musiken börjar. Tystnad, litet rassel, kanske ovidkommande ljud. Mellanrum. Efter drygt en minut följer ett okontrollerat litet piiip. Aha, tänker jag, nu har de satt igång. Låter det fascinerande? Jaså!? Jag tycker i alla fall det. Estetiken ekar förstås av John Cage, våra sinnen skärps för allt som finns omkring, det vi inte brukar lägga märke till. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur inspelad musik med hjälp av den digitala tekniken renodlats och rensats från allt ”ovidkommande”. Som om musik någonsin låtit på det viset?!

läs mer

Boghossian + Rowe, Wastell

Magnus — Tue, 24 Nov 2009 08:45:26 +0000

Magnus Nygren

Två skivor med den brittiske improvisationsmusikern Mark Wastell som gemensam nämnare. ”Archi.Texture vol 1” tränger in i det inre hos både cello och piano, medan skivan med Keith Rowe saknar riktig styrsel.

Den gemensamma nämnaren för dessa två skivor är den brittiske musikern Mark Wastell, ursprungligen cellist men som har blivit alltmer mångfacetterad med åren. I början av detta år gästade han bland annat Idealfestivalen i Göteborg med tam-tam, en form av gong-gong. En helt fantastisk konsert!

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

http://www.cathnor.com/

läs mer