Soundofmusic - Jim O’Rourke

Two Bands/Original Silence/Mats Gustafsson & Yoshimi

Magnus — Sun, 10 Jan 2010 14:25:40 +0000

Thomas Millroth

Med tre nya skivor lyckas saxofonisten Mats Gustafsson koppla bort medvetandet om stilar och sätt att framföra musik, för att koncentrera sig påuttryck som om stilarna, sätten, -ismerna, attityderna inte ens fanns. Det är inte expressionism, för den tar spjärn mot klassicism. Det är inte förnekelse. Det är helt enkelt en egen dagordning.

Det handlar om saxofonisten Mats Gustafsson. Jag känner honom och har följt hans musik från början. Dessa tre nya album har en helt annan profil än hans tidigaste skivor, t ex ”Nothing To Read”. Ändå finns en gemensam nämnare i själva energin, som ju är ett nyckelbegrepp inom bland annat fri impro, en motsvarighet till melodiska och ackordiska variationer inom jazzen. Gustafsson lyssnar mer på energier än på genrer. Han har insett att fortsättningen på den beundrade Albert Ayler inte är att söka inom utvecklingen i jazzen, mer i garagerock och band som The Stooges.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

http://www.smalltownsupersound.com/

läs mer

Jim O’Rourke The Visitor

Magnus — Thu, 22 Oct 2009 23:02:19 +0000

Magnus Nygren

På The Visitor guidar Jim O’Rourke runt lyssnaren till flera rum i det amerikanska musikaliska arvet. Americana, minimalism och en dos frijazzattityd finns med på denna lyckade 38 minuterskomposition.

Att Jim O’Rourke döper sin nya skiva till The Visitor är väldigt passande. Hans tidigare popplattor har bestått av väl definierade och avgränsade låtar. På The Visitor fogar han istället samman en mängd pusselbitar till en 38 minuter lång komposition. Som en maestro guidar han runt lyssnaren mellan flertalet rum i det amerikanska musikaliska arvet. Han drar in musiken i den o’rourska håven och sätter det egna och så karaktäristiska soundet på den innan han släpper ut den igen.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Drag City

läs mer

Jim O'Rourke: I'm Happy

test — Mon, 21 Sep 2009 18:38:48 +0000

Sven Rånlund

Jim O’Rourke ”I'm Happy, and I'm Singing, and a 1,2,3,4” blev närmast saligförklarad när den kom 2001. Nu ges hans detaljrika laptopmusik ut på nytt med en bonus-cd som bland annat innehåller en 12” ursprungligen utgiven på Neon Records i Brösarp.

När Jim O’Rourkes soloplatta ”I'm Happy, and I'm Singing, and a 1,2,3,4” kom 2001 var vi många som önskade att han inte skojade. Efter sviten ”Bad Timing”, ”Eureka” och ”Insignificance” – tre oemotståndligt smarta och svängiga popskivor – hoppades åtminstone jag att hans lust att skriva melodiska låtar skulle hålla i sig ett litet tag till. Men icke. ”I’m Singing…”, som släpptes på Mego och nu återutges på Editions Mego med en extra bonus-cd med låtar från samma tid, är istället förstklassig minimalistisk datormusik.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

www.editionsmego.com

läs mer