Soundofmusic - Mark Charig

Harry Miller: Different times, different places, Ogun

Thomas — Wed, 11 Dec 2013 10:53:22 +0000

Thomas Millroth

Från 1973 och 1976 är den sydafrikansk-brittiske basistens mästerliga grupper, där jazz från båda kontinenter smälte samman. Det svänger, det sjunger, det är rasande då Miller, Chris McGregor, Louis Moholo-Moholo sätter igång jazzmaskineriet med bränsle från Sophiatown. Bättre än bäst är denna jazz.

Regelbundet hör jag bra nutida jazzmusik med båda fötterna i 60- och 70-talens strömmar. Det är lätt att nicka medhåll, luta sig bakåt och njuta av en ganska cool hållning. Eller bli imponerad: vad de kan! Old wine new bottles. Eller!?
Så tänker jag medan jag knäpper på dessa tidigare outgivna inspelningar med basisten Harry Miller. Harry vem?
Han var en av de sydafrikanska musiker, som flydde från förtrycket till England men tog med sig en skatt av särpräglad musik.
Många av de musikerna är döda i dag. Miller var född 1941 och avled 1983.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Harry Miller

läs mer

Chris McGregor´s Brotherhood of Breath: Procession, Live in Toulouse

Thomas — Mon, 01 Jul 2013 19:15:51 +0000

Thomas Millroth

I Chris McGregors storband Brotherhood of Breath blandades landsflyktiga sydafrikanska musiker och brittisk jazzelit. Gruppimpro och råsväng över dansanta melodier stod på schemat. Här är såväl Evan Parker som Dudu Pukwana på redigt röjhumör. Ett närmast oöverträffat band inom frijazzen i en nära på oöverträffad konsertinspelning, utgiven i sin helhet för första gången.

Någon gång i mitten av 1970-talet träffade jag Evan Parker första gången. Ett av mina favoritband var Chris McGregor's Brotherhood of Breath med sin röjiga blandning av brittiska och sydafrikanska musiker. Men Parker slog ifrån sig ganska generad och sade, att, asch, det där, det är ju mest för brödfödan. Då jag påminde honom för några år sedan i Västerås blev han åter generad, men denna gång över sin dåtida dogmatism – det var bara fri impro som riktigt hade räknats.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Chris McGregor

läs mer

Mark Charig, Pipedream

Thomas — Thu, 17 Jun 2010 18:42:48 +0000

Thomas Millroth

En klassiker från 1977, trumpetaren Mark Charig med Keith Tippet huvudsakligen på orgel och Ann Winters röst. Kyrkrummet är dramatisk medspelare.

Ett ovanligt album för sin tid. Men det fanns ett slags jazz-impro med rätt fria tyglar i England, som inte höll sig till den minimalism som företräddes av AMM eller Spontaneous Music Ensemble.

På den ursprungliga LP:ns baksida kunde vi läsa, att det var pianisten Keith Tippet som längtade efter en kyrkorgel, medan Charig hade en mer bekvämlig idé att komma ut ur stan några råa vinterdagar i januari 1977. Så tog de med sig sångerskan Ann Winter, en av dessa begåvade musiker som växte när ramarna föll på 70-talet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Cadillac Jazz

läs mer