Soundofmusic - Peder Mannerfelt

Peder Mannerfelt: Lines Describing Circles

Sven — Thu, 20 Mar 2014 15:34:00 +0000

Daniel Persson

Peder Mannerfelt från Roll the Dice solodebuterar med suggestiva och mörka Lines Describing Circles.

Peder Mannerfelt som vanligtvis utgör hyllade Roll the Dice och som producerat Fever Ray släpper nu solodebut under eget namn på Digitalis. Lines Describing Circles kommer några veckor efter egenutgivna tolvan PM001. Båda skivorna är suggestiva, rytmiska och ursäkta uttrycket, minimalistiska. Jag känner ett visst släktskap med Joachim Nordwalls Soul Music, samt de senaste skivorna av Russell Haswell och Low Jack. Men det är här är långsammare och mörkare om än inte becksvart. Spår av dub och till och med house kan höras på bl.a skivans sista spår "Rotterdam Anagram".

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Digitalis Industries

läs mer

Peder Mannerfelt Come Closer

Magnus — Tue, 18 Dec 2012 16:10:17 +0000

Magnus Nygren

Ena halvan av Roll the Dice – Peder Mannerfelt – kommer nu med en fyralåtars-tolva. Lystern hos Roll the Dice är här borta och fram träder en mycket mörk och stram elektronisk musik.

Ena halvan av Roll the Dice – Peder Mannerfelt – kommer nu med en fyralåtars-tolva på Paul Purgas (Emptyset) bolag We Can Elude Control. Lystern hos Roll the Dice är här borta och fram träder en mycket mörk och stram elektronisk musik. Rytmen och det sträva skavandet på inledande ”Arss” är rent klaustrofobiskt. Men inte desto mindre dras man in i det monotona landskapet. Överhuvudtaget arbetar Mannerfelt med få beståndsdelar, enkla rytmiska figurer och få ljud. Men såväl ljudens karaktär som hur de sätts ihop är intressant.

läs mer

Roll the Dice

Magnus — Wed, 22 Sep 2010 21:20:28 +0000

Magnus Nygren

Rytmiska syntslingor möter enkla melodier i ett evigt byggande längs Vintergatans kosmiska stråk. Det är hypnotiskt, det är bra och man blir glad.

Man blir glad av att lyssna på den svenska duon Roll the Dices debutskiva. Med piano och syntar vänder sig Peder Mannerfelt (The Subliminal Kid) och Malcolm Pardon mot kosmisk syntkraut, minimalism, beats och filtrerar det till en mycket lyckad brygd. Rytmiska syntslingor möter enkla melodier i ett evigt byggande. Det är mycket fascinerande att höra hur de mjuka klangerna bildar något så tydligt och skarpt. Som i inledande "The new black" där ljuden studsar fram i kosmiska landskap. Det är som att duon ritar upp ljudliga skulpturer i den omgärdande rymden.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Digitalis

Roll the Dice

läs mer