Joanne Shaw Taylor: Diamonds of Dirt

Thomas — Tue, 16 Nov 2010 19:58:03 +0000

Thomas Millroth

I den nya vågen av unga bluesartister intar Joanne Shaw Taylor en särställning, utnämnd till årets kvinnliga sångare i England. Hennes bluestolkningar ligger nära rötterna, rösten är mäktig.

Man kan börja med att hoppa fram till spår sju, "Let it burn", det är som att hamna i en biltvätt av hetta, ånga. Hennes röst är elak, gitarrspelet fyller varenda kubikcentimeter luft. Efteråt kippar man handlöst efter andan! Joanne Shaw Taylor har en mäktig röst som gjord för blues. Attacken är rockig, hennes gitarrspel komplett. Hon kastar sig handlöst ut i den ganska traditionella musiken.

Komp och gitarr klingar nästan lantligt med sin vassa frustration i öppningen av ”Dead and gone”. Men snart stegras föreställningen precis så melodramatiskt jag kan förvänta mig i genren.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Joanne Shaw Taylor

läs mer

Dani Wilde: Shine

Thomas — Tue, 16 Nov 2010 19:50:11 +0000

Thomas Millroth

Den gamla vanliga bluesen har fått en ny renässans i den anglosaxiska världen med en rad unga taggade sångerskor, som grymma gitarrer. Dani Wilde pendlar mellan starkt utspel och stor sentimentalitet. Mycket soul och en hel del skitigt spel.

Unga Dani Wilde hör till den starka frontlinje idag som rymmer kvinnliga gitarrister och sångare på den mest manliga marken av alla, den traditionella bluesen med all sin misogyni. Det här är ett slags hämnd, tänker jag först. Kvinnorna sliter medlen ur de gamla gubbsens händer och faller dem i talet så att de måste tappa sidenkalsongerna. Det är märkligt hur de slitna formlerna lever upp. Det är naturligtvis ingen revolutionerad musik, det är bara så att Dani Wilde, Joanne Shaw Taylor och vad de heter vänt musik och ord så de kan använda den själva.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ruf

läs mer

Soundofmusic - Ruf

Joanne Shaw Taylor: Diamonds of Dirt

Dani Wilde: Shine