Soundofmusic - Ogun

Louis Moholo-Moholo: For the Blue Notes

Thomas — Mon, 11 Aug 2014 15:47:58 +0000

Thomas Millroth

Louis Moholo-Moholo är veteran från det fantastiska mötet mellan sydafrikansk jazz, township och brittiska musiker på 1960-talet. Här har han satt ihop ett gäng med hög medelålder och enorm känslopuls för att spela material från gamla bandet Blue Notes. Det är elegiskt, hjärtekramande, dansant och bitvis ruffigt och röjigt. Livekänsla och en påminnelse om en stor tradition i den fria jazzen.

Den 74-årige trumslagaren Louis Moholo-Moholo förkroppsligar något mycket viktigt. Arvet från den sydafrikanska jazzen och townshipmusiken, den som emigrerade till England under 1960-talet, där naturligtvis vita och svarta musiker, sydafrikanska lika väl som engelska, skapade en kropp av rytm, melodi och häftig andning, som inte hade funnits förut. The Blue Notes var det lilla täta band Moholo-Moholo själv trummade i. Så vitt jag vet är han den ende som ännu lever. Chris McGregor är borta, Dudu Pukwana likaså.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Blue Notes

läs mer

Harry Miller: Different times, different places, Ogun

Thomas — Wed, 11 Dec 2013 10:53:22 +0000

Thomas Millroth

Från 1973 och 1976 är den sydafrikansk-brittiske basistens mästerliga grupper, där jazz från båda kontinenter smälte samman. Det svänger, det sjunger, det är rasande då Miller, Chris McGregor, Louis Moholo-Moholo sätter igång jazzmaskineriet med bränsle från Sophiatown. Bättre än bäst är denna jazz.

Regelbundet hör jag bra nutida jazzmusik med båda fötterna i 60- och 70-talens strömmar. Det är lätt att nicka medhåll, luta sig bakåt och njuta av en ganska cool hållning. Eller bli imponerad: vad de kan! Old wine new bottles. Eller!?
Så tänker jag medan jag knäpper på dessa tidigare outgivna inspelningar med basisten Harry Miller. Harry vem?
Han var en av de sydafrikanska musiker, som flydde från förtrycket till England men tog med sig en skatt av särpräglad musik.
Många av de musikerna är döda i dag. Miller var född 1941 och avled 1983.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Harry Miller

läs mer

Chris McGregor´s Brotherhood of Breath: Procession, Live in Toulouse

Thomas — Mon, 01 Jul 2013 19:15:51 +0000

Thomas Millroth

I Chris McGregors storband Brotherhood of Breath blandades landsflyktiga sydafrikanska musiker och brittisk jazzelit. Gruppimpro och råsväng över dansanta melodier stod på schemat. Här är såväl Evan Parker som Dudu Pukwana på redigt röjhumör. Ett närmast oöverträffat band inom frijazzen i en nära på oöverträffad konsertinspelning, utgiven i sin helhet för första gången.

Någon gång i mitten av 1970-talet träffade jag Evan Parker första gången. Ett av mina favoritband var Chris McGregor's Brotherhood of Breath med sin röjiga blandning av brittiska och sydafrikanska musiker. Men Parker slog ifrån sig ganska generad och sade, att, asch, det där, det är ju mest för brödfödan. Då jag påminde honom för några år sedan i Västerås blev han åter generad, men denna gång över sin dåtida dogmatism – det var bara fri impro som riktigt hade räknats.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Chris McGregor

läs mer

Chris McGregor: In His Good Time

Thomas — Sat, 11 Aug 2012 09:32:08 +0000

Thomas Millroth

Solopiano med den legendariske sydafrikanske bandledare Chris McGregor. Svidande vackert, nästan vemodigt, där de kända takterna gungar och nynnar sig långsamt framåt över tangenterna.

Chris McGregor var pianist men är ändå mest förknippad med Brotherhood of Breath och Blue Notes. Han betydde oerhört mycket för den sydafrikanskt rotade jazzen som fick en plats i London. Han förde vidare det som redan fanns, blandningen mellan olika sydafrikanska strömmar och den speciella jazzmusik som hade frodats i legendariska Sophiatown.

läs mer

Blue Notes: Before the Wind Changes

Thomas — Wed, 07 Mar 2012 17:33:14 +0000

Thomas Millroth

Andra albumet på Ogun från Blue Notes turné i Belgien 1979. Chris McGregor, Dudu Pukwana, Johnny Dyani, Louis Moholo-Moholo svänger lättsamt med riktiga brännpunkter. Grundpulsen är den bekanta sydafrikanska jazzens. Det kvillrar, svänger och rasar. Pukwana är stundtals genial på altsax.

Detta album är det andra från Blue Notes turné i Belgien 1979. Det förra med Frank Wright som gäst var en fantastisk, rufsig, oplanerad tillställning. Här är den vanliga sydafrikanska kvartetten, som verkade i England: pianisten Chris McGregor, altsaxofonisten Dudu Pukwana, basisten Johnny Dyani och slagverksspelaren Louis Moholo-Moholo. Kärnan i så mycket brittisk musik och frijazz på 70-talet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ogun Facebook

läs mer

Frank Wright, Louis moholo-Moholo, Dudu Pukwana, Johnny Dyani: Spiritual Knowledge and Grace

Thomas — Fri, 20 May 2011 07:04:40 +0000

Thomas Millroth

En spelsugen Frank Wright råkar befinna sig i Eindhoven 1979, där delar av Blue Notes strandat. Resultatet är en dryg timmes obeskrivligt vackert spräck av bästa frijazzmärke.

Eindhoven, juni 1979. Det ska bli spelning med Blue Notes, men Chris McGregor dröjer. Trumslagaren Louis Moholo-Moholo, basisten Johnny Dyani och altsaxofonisten Dudu Pukwana väntar och väntar. Så visar det sig att den amerikanske tenorsaxofonisten Frank Wright också är på plats, spelsugen, men utan orkester. Så äger detta musikens under rum. För första och så vitt jag vet enda gången förenas Wright med ¾ av Blue Notes.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ogun Records

läs mer

Mark Charig, Pipedream

Thomas — Thu, 17 Jun 2010 18:42:48 +0000

Thomas Millroth

En klassiker från 1977, trumpetaren Mark Charig med Keith Tippet huvudsakligen på orgel och Ann Winters röst. Kyrkrummet är dramatisk medspelare.

Ett ovanligt album för sin tid. Men det fanns ett slags jazz-impro med rätt fria tyglar i England, som inte höll sig till den minimalism som företräddes av AMM eller Spontaneous Music Ensemble.

På den ursprungliga LP:ns baksida kunde vi läsa, att det var pianisten Keith Tippet som längtade efter en kyrkorgel, medan Charig hade en mer bekvämlig idé att komma ut ur stan några råa vinterdagar i januari 1977. Så tog de med sig sångerskan Ann Winter, en av dessa begåvade musiker som växte när ramarna föll på 70-talet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Cadillac Jazz

läs mer

Dean_Ninesense

Johan — Sat, 24 Oct 2009 09:19:48 +0000

Thomas Millroth

Engelsk free jazz med stor bredd och riktigt bra tryck från mitten av 70-talet.

Medan John Stevens, Derek Bailey och grabbarna kastade loss fanns ett gång landsflyktiga sydafrikaner i London som släppte loss hela Sophiatowns energi på klubbarna. Men mellan Dudu Pukwana och Stevens fanns också spelsugna jazzkillar (för det var mest män) som lyssnat på Coltrane. Den engelska jazzen hade en strålande egen historia. Stevens var ju för övrigt en fantastisk boptrummis. Ur denna växte en mer moderat förändring med underbara musiker som Alan Skidmore, Elton Dean, Harry Becket, Mark Charig, Nick Evans.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ogun

läs mer

Keith Tippet: A loose kite...

Magnus — Fri, 25 Sep 2009 22:50:38 +0000

Thomas Millroth

Skivan låg dag efter dag på skrivbordet, tills jag tog med den i brist på annat ut i bilen. Stack in den i spelaren. Var tvungen att stanna. Vad var detta? Var det verkligen Keith Tippett?

Pianisten Keith Tippett ägde en egen röst, då den brittiska impron tog form under 70-talet. Då signerade han några odiskutabla mästerverk i genren. Flytande, strömmande, ja, hetsigt, lät hans musik. Hans piano tindrade och glänste. Men på något vis gick luften ur intresset. Jag upplevde honom så småningom som en av många som skapade litet ambient stämningsmusik. Han hade ju själv ställt så höga krav på sin musik.

läs mer