Soundofmusic - Marilyn Crispell

Stone Quartet Live at Vision Festival

Magnus — Wed, 04 Apr 2012 10:35:22 +0000

Magnus Nygren

Högklassig nutida improvisation med basisten Joëlle Léandre, trumpetaren Roy Campbell, pianisten Marilyn Crispell och Mat Maneri på viola. Sättningen ger ett ganska annorlunda och ”lätt” sound trots ”tunga” improvisationer.

[visionärt] Stone Quartet är högklassig nutida improvisation med basisten Joëlle Léandre, trumpetaren Roy Campbell, pianisten Marilyn Crispell och Mat Maneri på viola. Sättningen och avsaknaden av trummor ger ett ganska annorlunda och ”lätt” sound trots ”tunga” improvisationer. Inte minst lystern i Marilyn Crispells pianoklang gör att musiken ofta närmar sig det vackra, ibland nästan romantiska. Annars har ju improvisationsmusiken ofta en tendens att bli ganska svårsmält, speciellt när låtarna klockar in på mer än 30 minuter.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ayler Records

läs mer

Marilyn Crispell Colaborations

Johan — Tue, 29 Sep 2009 19:27:47 +0000

Thomas Millroth

Marilyn Crispell hör till frijazzens starkaste pianister. Två svenska spelningar, 2004 och 2007 på Perspective-festivalerna, presenteras. Först med Fredrik Ljungkvist, Palle Danielsson, Paal Nilssen-Love, tre år senare med Magnus Broo, Lars-Göran Ulander, Per Zanussi och Nilssen-Love. Det är stark, dynamisk frijazz varvad med lyriskt skimrande partier.

Här presenteras två konserttillfällen i Sverige med Marilyn Crispell. Båda under Nya Perspektiv i Västerås. Först 2004 med Fredrik Ljungkvist på rörblås, Palle Danielsson, bas och Paal Nilssen-Love på trummor; sedan 2007 med Magnus Broo på trumpet, Lars-Göran Ulander på sax, Per Zanussi, bas och Nilssen-Love. Det är en tung, effektiv musik, som öppnar sig både mot hård frijazz och romantiska drömmar. Först en blick över axeln. År 1978 blev Crispell under tio år pianist i Anthony Braxtons grupp.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Leo Records

Marilyn Crispell

läs mer

Barry Guy / Marilyn Crispell / Paul Lytton

Magnus — Tue, 29 Sep 2009 00:01:10 +0000

Johan Redin

Ofta återkommer man till frågan om var gränsen går mellan improvisation och komposition och om det är möjligt att balansera mellan dem. Barry Guys trio med Marilyn Crispell och Paul Lytton visar att det är fullt möjligt.

Ofta återkommer man till frågan om var gränsen går mellan improvisation och komposition. Om det nu finns någon gräns, de är ju trots allt barn av varandra. Det är en svår fråga som bl.a. fick Derek Bailey att i sin bok ”Improvisation” lansera begreppet ”icke-idiomatisk improvisation”, som innebär ett fullständigt fritt spel utan några som helst föreskrivna idéer, tecken eller utgångspunkter. Man börjar helt enkelt bara att spela och ”det händer” (förhoppningsvis).

läs mer