Soundofmusic - Evan Parker

Spontaneous Music Ensemble: Oliv & Familie

Thomas — Tue, 04 Nov 2014 19:30:49 +0000

Thomas Millroth

Spontaneous Music Ensemble med slagverkaren John Stevens har både betytt mer än de flesta och gjort mer än många inom impron. Här återvänder vi till 1968 - 1969 i två ganska överraskande stycken.I kvartettformat med Maggie Nicols, Trevor Watts, Johnny Dyani, John Stevens formas 15 minuter impro, som nog hör till det bästa som någonsin har gjorts!

1968 – 1969. Pionjärår i brittiska impron, minst sagt. Legendariska upptagningar. Det är svårt att skriva något alls om detta, det är så självklart som skorna jag har på fötterna. Det var några år sedan jag senast lyssnade på Stevens och hans mannar från den här tiden. Därför blev jag litet förvånad, då jag återknöt bekantskapen. Så här lät det ett tag. Långa linjer, ett sökande och tafsande mellan instrumenten, mil från det som senare skulle kallas ”insektsmusik”.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Emanem

läs mer

Sebastian Lexer, Evan Parker, Eddie Prévost: Tri-Borough Triptych

Joacim — Wed, 19 Mar 2014 09:49:11 +0000

Joacim Nyberg

Ett enastående verk där de två veteranerna Evan Parker och Eddie Prévost levererar och ”nykomlingen” Sebastian Lexer får visa upp sig. Stillsamt, rörligt och mycket vackert. Improviserad musik av absolut högsta klass.

Matchless Recordings har en stor katalog proppfull med alldeles underbar musik och alla deras releaser är värda att uppmärksamma. Tri-Borough Triptych är en av de senaste på bolaget och den presenterar tre musiker i tre olika duokonstellationer: Evan Parker/Eddie Prévost, Sebastian Lexer/Eddie Prévost och Sebastian Lexer/Evan Parker. Titeln Tri-Borough Triptych var till en början inte helt uppenbar för mig; ett "borough" är ett slags distrikt eller kommun och en triptyk är en tredelad bild som utgör en helhet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Sebastian Lexer

Evan Parker

Matchless Recordings

läs mer

Evan Parker & Joe McPhee: What / If / They Both Could Fly

Sven — Wed, 30 Oct 2013 09:18:12 +0000

Joacim Nyberg

Ett riktigt tungviktsmöte mellan improvisations-legenderna Evan Parker och Joe McPhee, men istället för högerkrokar och uppercuts bjuds det på vackra och lågmälda dialoger.

What / If / They Both Could Fly är en härlig live-inspelning med två giganter: britten Evan Parker på tenorsaxofon och amerikanen Joe McPhee på ”pocket trumpet” och sopransaxofon. Dessa herrar har haft en sådan enorm betydelse för den improviserade musiken att det är svårt att i korta ordalag beskriva. De har helt enkelt utan tvekan satt sina avtryck i jazzhistorien.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Rune Grammofon

läs mer

Konvoj Ensemble feat Evan Parker & Sten Sandell: Colors fo

Thomas — Wed, 21 Aug 2013 17:17:10 +0000

Thomas Millroth

Årets jazzskiva? I alla fall i den moderna frijazzgenren. I alla fall om man med jazz menar några som vågar punktera och pumpa upp om och om igen. Lotte Anker, Ola Paulson, Liudas Mockunas, Jakob Riis, Anders Uddeskog eldar på i konturskarpa kompositioner med mycket svängrum bakom gästerna Evan Parker och Sten Sandell. Det svänger och det är stort tryck med en overkligt bra saxsektion och med computerspel av Riis à la vattenspridare.

Varför så blygsamma? Så tänkte jag, då jag avlägsnat cellofanet från skivan och la på för att lyssna och läsa vilka som spelade. Med en gång högg musiken fast i former som kunde platsat på de bästa ESP-albumen eller någon av den europeiska frifräsarjazzens bästa större ensembler.

Det tar nästan en timme. En musik som är mjuk, böjlig och med en urstark formkärna. En musik med klar kompositorisk vilja. En musik som griper rakt in i lyssnarhjärnan.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Konvoj Records

läs mer

Parker, Evan / Barry Guy / Paul Lytton Live at Maya

Magnus — Tue, 09 Jul 2013 09:49:04 +0000

Magnus Nygren

En fenomenal inspelning med Evan Parker, Barry Guy och Paul Lytton från 2011. Klassisk (!) improvisationsmusik i dess allra finaste dräkt.

Det finns några musiker jag inte kan ledsna på. Den brittiske saxofonisten Evan Parker tillhör definitivt denna skara. Jag har hört honom om och om igen. I olika sammanhang och med olika grupper under sin långa karriär. Varje gång jag lyssnar föder det något nytt, även om jag numera sällan blir överraskad (det händer dock). Exakt vad det är som berör så mycket är svårt att säga, men ibland tror jag att det är hans själva språkdräkt.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

No Business Records

läs mer

Spontaneous Music Ensemble: Challenge

Thomas — Tue, 09 Jul 2013 09:15:37 +0000

Thomas Millroth

Jazzarkeologi: längst nere i den brittiska kökkenmöddingen finns dessa inspelningar med John Stevens och Spontaneous Music Ensemble från 1966. Det är mer frijazz än impro med några undantag. Men som de spelar; det här var jazzkillar som kunde svänga hårt och ge den aktuella frijazzen både blod och puls. Trevor Watts och Paul Rutherford rusar rasande igenom musiken uppbackade av John Stevens pricksäkra trummor. Därtill finns ett femton minuter långt nummer med en tidig Evan Parker.

Paul Rutherford, John Stevens och Trevor Watts kände varandra sedan sent 1950-tal, då de utbildade sig på Royal Air Force Music School. Sedan blev det många gig med storbandet New Jazz Orchestra. Innan frijazzen tog över runt 1965–1966, då Stevens inrättade sig som trummis på Little Theatre Club i London.

Här avlöste jammen varandra och en ny sorts jazzmusik började ta form. Tidiga spår hörs här med två olika grupper. Först Rutherford, Watts, Stevens tillsammans med Kenny Wheeler och basisterna Bruce Cale och Jeff Clyne. Det blir nio skimrande låtar med renaste frijazz.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Emanem

läs mer

Evan Parker, Matthew Shipp: Rex, Wrecks & XXX

Thomas — Fri, 05 Jul 2013 15:44:47 +0000

Thomas Millroth

Evan Parker på tenorsax spelar hisnande sköna duetter med pianisten Matthew Shipp på två cd. En är studioupptagningar, kontrollerade, vackra som bergkristaller, en är en livekonserter, där framför allt Parker får spela sitt glanslösa spel på ett vis som får nackhåren att resa sig. Rena förförelsemusiken. Det trodde ni inte om Evan Parker!?

Förutsättningen är enkel och klassisk, duo piano och saxofon. En skiva live och en skiva studio. Konsertinspelningen är ett enda fyrtioen minuter långt stycke, medan studioupptagningen räknar till åtta korta stycken på mellan en och en halv och elva minuter.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Rogue Art Records

läs mer

Chris McGregor´s Brotherhood of Breath: Procession, Live in Toulouse

Thomas — Mon, 01 Jul 2013 19:15:51 +0000

Thomas Millroth

I Chris McGregors storband Brotherhood of Breath blandades landsflyktiga sydafrikanska musiker och brittisk jazzelit. Gruppimpro och råsväng över dansanta melodier stod på schemat. Här är såväl Evan Parker som Dudu Pukwana på redigt röjhumör. Ett närmast oöverträffat band inom frijazzen i en nära på oöverträffad konsertinspelning, utgiven i sin helhet för första gången.

Någon gång i mitten av 1970-talet träffade jag Evan Parker första gången. Ett av mina favoritband var Chris McGregor's Brotherhood of Breath med sin röjiga blandning av brittiska och sydafrikanska musiker. Men Parker slog ifrån sig ganska generad och sade, att, asch, det där, det är ju mest för brödfödan. Då jag påminde honom för några år sedan i Västerås blev han åter generad, men denna gång över sin dåtida dogmatism – det var bara fri impro som riktigt hade räknats.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Chris McGregor

läs mer

John Stevens, Paul Rutherford, Evan Parker, Barry Guy: one four and two twos

Thomas — Wed, 21 Nov 2012 21:09:40 +0000

Thomas Millroth

Fyra av den brittiska improns främsta i först en odödlig kvartett med starkt jazztryck, sedan två knivskarpa duostycken: John Stevens, Paul Rytherford, Evan Parker och Barry Guy in några av sina mest omistliga tonmålningar.

Den minnesgode och den envetne samlaren känner igen en del av materialet. Kombinationen John Stevens, Paul Rutherford, Evan Parker och Barry Guy inspelade 1978 var först utgiven i sin helhet på märket Konnex 1994 (fyra av de fem låtarna dock redan 1980 på View). Här är det nu ånyo och det tackar vi för, eftersom detta är en av de starkaste muskulösa frijazziga sessionerna som herrarna gjorde. Det är öppet spel från första början med en vanvettigt ösande mästerlig Stevens på trummor.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Emanem

läs mer

13 Miniatures for Albert Ayler

Thomas — Wed, 12 Sep 2012 13:10:23 +0000

Thomas Millroth

Tretton improvisationer av en rad erfarna frijazzmusiker, från Michel Portal och Joëlle Léandre till Evan Parker och Barre Philips. Det håller sig till hyllningsobjektets anda, men väldigt ofta bryter sig musiker loss i egensinniga improvisationer. Så med Léandre och Joe McPhee. En skiva fylld av små pärlor.

Albert Ayler hyllas rejält av ett drygt tjog musiker, de flesta från frijazzens första generation och strax efter. Det är ett generöst urval ur en konsert.

Albumet öppnar med uppläsning av en text av Jacqueline Caux, konvolutet innehåller flera litterära texter, som hyllar Ayler. Ofta känns det för mig väldigt känslosamt. Mycket myt om ensamhet och att vara oförstådd, översvämmande av känslor och ett språk som jag tycker mer fjärmar än närmar läsaren till den store saxofonisten. Men det är underhållande.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Rogue Art

läs mer