Soundofmusic - Torbjörn Zetterberg

Torbjörn Zetterberg x2

Joacim — Mon, 09 Nov 2015 11:00:22 +0000

Joacim Nyberg

Torbjörn Zetterberg figurerar flitigt i allehanda sammanhang och har en otrolig förmåga att anpassa sig till sin omgivning. Här är två nya skivor med finfint basspel.

Den amerikanska frijazzen har förändrats. Från att ha byggt på en afrikansk tradition med mycket rytmik och ett ganska expressivt uttryckssätt har den moderna stilen valt att söka sig i motsatt riktning. Man skönjer en vilja att bryta invanda mönster, släppa det klassiska solist-komp upplägget och skapa ovanligare instrumentkombinationer och roller. Bara en sådan sak att många väljer bort trummorna som länge stått i centrum för den rytmiskt drivna frijazzen är ett tecken på en musik i förändring.

läs mer

Susana Santos Silva & Torbjörn Zetterberg: Almost Tomorrow

Joacim — Wed, 22 Oct 2014 09:55:12 +0000

Joacim Nyberg

Kontrabas och trumpet i ett omvälvande möte där Torbjörn Zetterberg visar vilken fenomenal basist han är.

Förutfattade meningar är något som vi alla drabbas av ibland. Jag sitter med en CD i handen, Torbjörn Zetterberg i duo med en för mig okänd trumpetare Susana Santos Silva. Zetterberg får mig att tänka på Jonas Kullhammar, Fredrik Nordström, Lina Nyberg, Melissa Horn, modern polerad svensk jazz och pop. Alla rätt, fint och snyggt och bra. Ett snällt basspel. Inga överraskningar, inget för mig. Låga förväntningar, alltså. Men, jag sväljer stoltheten, stoppar i skivan och får mig en rejäl överraskning.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Susana Santos Silva

Clean Feed

läs mer

Kullhammar, Aalberg, Zetterberg: Basement Sessions Vol. 2

Thomas — Tue, 26 Aug 2014 11:49:25 +0000

Thomas Millroth

Jazztradition som glöder då Jonas Kullhammar spelar sax. Bredbent tungkomp av Torbjörn Zetterberg och Espen Aalberg. Innehåller en av de mäktigare tenorsaxinsatserna av Kullhammar på skiva, "Mosorobie Blues".

Modern jazz rubriceras detta. Alltså en övergripande musik som inkluderar sisådär femtio- sextio års utveckling. Musikerna må vara hur personliga och experimentella som helst men både väv och varp kommer från old school, den äldre jazzens förråd. Att lyssna på skickliga mästare av den sort som Jonas Kullhammar är som att höra någon närgånget berätta om sina älskade, nyss uppstigen ur den gemensamma bädden. Eller badet eller var man nu föredrar kärleken. Varmt, ångande, doftande - och mycket närgånget berättas om denna andra som nyss var där.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Clean Feed Records

läs mer

Jonas Kullhammar Kvartett: Låt det vara

Thomas — Wed, 16 Oct 2013 09:14:54 +0000

Thomas Millroth

Kraftjazz på klassisk grund med rykande saxofon och ett helt elastiskt komp. Tillkommer ett nummer med extra blås, som svänger och sjunger grymt. Jonas Kullhammar kan!

Låt det vara har Kullhammar kallat gruppens åttonde album. Och väcker minnet av en av gruppen The Beatles mer kända sånger. Jag antar att våra jazzvänner vill framkalla litet sentimentalitet på ett lustigt sätt med albumets titel och omslagsbild, där kvartettmedlemmarna vill likna den berömda Liverpool-kvartetten. Tyvärr känns det bara fånigt. Och jag reflekterar några sekunder över varför jazzmusiker på ett plan har så dåligt självförtroende, eller om det är något slags kollegial humor. De imiterar berömda omslag av berömda föregångare, när de duger så bra själva.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

MoserobieMusic

läs mer

Svenska Kaputt

Thomas — Wed, 10 Oct 2012 11:32:49 +0000

Thomas Millroth

Rock+jazz= inte rockjazz, men en halvt psykedeliskt, underbart sjungande gruppmusik, där kollektivet står i centrum med utrymme för gungande, dansanta inpass av alla musikerna. Både Jonas Kullhammar och Reine Fiske firar triumfer i grupp liksom allena. Nygammal instrumentalprogg med samma öppna anda.

Svenska Kaputt kallar sin musik psykedelisk. Jomenvisst. Men det är också bastant gungande rock och lyrisk sjungande jazz.
Redan öppningen berättar för mig om en tid som var och förhoppningsvis är. Drömskt, försvinnande, men euforin är mitt i nuet. Där dansar Jonas Kullhammars barytonsaxofon; och jag tänker på länge sedan, då Gunnar Bergsten sjöng som vackert dansant för oss i Fläsket Brinner. Precis som i den rytmiska jazzen då, kramar han toner och långa melodislingor ur instrumentet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Moserobie Production

läs mer