Soundofmusic - Joëlle Léandre

Joelle Léandre & Nicole Mitchell – Sisters Where

Magnus — Fri, 13 Jun 2014 11:40:17 +0000

Per-Åke Holmlander

Duo med baisten Joelle Léandre och flöjtisten Nicole Mitchell. Mitchell är flink och har en bra dag på jobbet. Men det är Léandre som skyfflar kol i pannan, som svettas, tar i och styr skutan. Joelle är kapten – fantastiskt!

Först en återblick. Jag befinner mig på Artacts Festivalen i Österrike och St. Johan di Tirol – en duokonsert med Joelle Léandre och Wilbert De Joode. Ett omtumlande mästarmöte med två kontrabasar. Ett producentupplägg som denna gång blev till något helt fantastiskt. Konserten är en av mina topp-10. Närvaron var total och ärligheten bottenlös.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Rogue Art

läs mer

Daunik Lazro / Joëlle Léandre: Hasparren

Joacim — Wed, 05 Mar 2014 19:24:22 +0000

Joacim Nyberg

Intim duoskiva med barytonsaxofon och kontrabas. Mästerligt framfört med stor självsäkerhet och finkänslighet. Avslappnat, balanserat och riktigt bra.

Fransosen Daunik Lazro och fransyskan Joëlle Léandre har samarbetat sedan mitten på 80-talet, men trots detta långa musikaliska förhållande har de inte släppt någon duo-musik. Förrän nu. I slutet av förra året kom skivan Hasparren på NoBusiness Records och vi får äntligen höra dessa fina musiker ägna sig enbart åt varandra.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Joëlle Léandre

NoBusiness Records

läs mer

13 Miniatures for Albert Ayler

Thomas — Wed, 12 Sep 2012 13:10:23 +0000

Thomas Millroth

Tretton improvisationer av en rad erfarna frijazzmusiker, från Michel Portal och Joëlle Léandre till Evan Parker och Barre Philips. Det håller sig till hyllningsobjektets anda, men väldigt ofta bryter sig musiker loss i egensinniga improvisationer. Så med Léandre och Joe McPhee. En skiva fylld av små pärlor.

Albert Ayler hyllas rejält av ett drygt tjog musiker, de flesta från frijazzens första generation och strax efter. Det är ett generöst urval ur en konsert.

Albumet öppnar med uppläsning av en text av Jacqueline Caux, konvolutet innehåller flera litterära texter, som hyllar Ayler. Ofta känns det för mig väldigt känslosamt. Mycket myt om ensamhet och att vara oförstådd, översvämmande av känslor och ett språk som jag tycker mer fjärmar än närmar läsaren till den store saxofonisten. Men det är underhållande.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Rogue Art

läs mer

Stone Quartet Live at Vision Festival

Magnus — Wed, 04 Apr 2012 10:35:22 +0000

Magnus Nygren

Högklassig nutida improvisation med basisten Joëlle Léandre, trumpetaren Roy Campbell, pianisten Marilyn Crispell och Mat Maneri på viola. Sättningen ger ett ganska annorlunda och ”lätt” sound trots ”tunga” improvisationer.

[visionärt] Stone Quartet är högklassig nutida improvisation med basisten Joëlle Léandre, trumpetaren Roy Campbell, pianisten Marilyn Crispell och Mat Maneri på viola. Sättningen och avsaknaden av trummor ger ett ganska annorlunda och ”lätt” sound trots ”tunga” improvisationer. Inte minst lystern i Marilyn Crispells pianoklang gör att musiken ofta närmar sig det vackra, ibland nästan romantiska. Annars har ju improvisationsmusiken ofta en tendens att bli ganska svårsmält, speciellt när låtarna klockar in på mer än 30 minuter.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ayler Records

läs mer

Joëlle Léandre/François Houle/Raymond Strid

Sven — Thu, 08 Apr 2010 18:44:18 +0000

Magnus Nygren

Ett kännetecken för den franska basisten Joëlle Léandres är frånvaron av tvekan. Det gäller även på Last seen Headed, improvisation på trio med klarinettisten François Houle och slagverkaren Raymond Strid.

”Because as we evolve each of us changes as individuals, our molecules, our DNA and our music as musicians”. Citatet är den franska basisten Joëlle Léandres svar (i omslagstexten) på frågan varför det är intressant att fortsätta att samarbeta med musiker hon spelat med i decennier. Svaret har direkt bäring på den här konstellationen då hon har samarbetat med den kanadensiske klarinettisten François Houle sedan tidigt 1990-tal och med svenska trumslagaren Raymond Strid sedan flera år tillbaka.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ayler Records

läs mer

Joelle Leandre x3

Magnus — Fri, 05 Feb 2010 00:55:29 +0000

Magnus Nygren

Tre duoskivor med basgiganten Joëlle Léandre. Likt en kameleont ställer hon om sitt spel så att det möter medspelaren. Albumet med Anthony Braxton sticker ut, det är mycket starkt och direkt påträngande. Rent av mästerligt.

Duon med saxofonisten Anthony Braxton och basisten Joëlle Léandre är överrumplande. Braxton är fruktansvärt intensiv i den laddade inledningen. Ur hans sopransaxofon löper tonerna snabbt och vindlande. Det är starkt och direkt påträngande. Flytet i Joëlle Léandres basspel är lika imponerande, hon rör sig självständigt jämsides med Braxton. Med stråken är hennes språk lika ihärdigt som Braxtons utdragna virvelvindar.

läs mer

Leandre/Lewis

test — Mon, 21 Sep 2009 21:57:13 +0000

Thomas Millroth

Kontrabasisten Joëlle Léandre bjuder upp trombonisten George Lewis, två mycket erfarna improvisatörer. Resultatet är naturligtvis lysande.

Joëlle Léandre, Mme Contrebasse, är en egen institution inom både impro och konstmusik. Hon har stark personlighet, en oomkullrunkelig medvetenhet om sin musik och sin roll som skapande kvinna. Sin position som en av de allra främsta har hon erövrat genom både sin improvisationskonst och gestaltningsförmåga av samtida kompositörer. Både Giacinto Scelsi och John Cage var hennes vänner. Léandres dokumenterade produktion väger mycket tungt. Som solist lät hon tidigt tala om sig med ”Urban Bass” (Adda).

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

www.roguart.com/

läs mer