Soundofmusic - Alfredo Costa Monteiro

Keith Rowe, Alfredo Costa Monteiro, Ilia Belorukov, Kurt Liedwart: Contour

Thomas — Tue, 07 Oct 2014 10:02:05 +0000

Thomas Millroth

Gitarristen Keith Rowe i två inspelningar, en med bla sax och dragspel, men där musiken är som en trolsk dimma, där föremålen endast anas. Den andra skivan är en gitarrkvartett, som bits och rivs, ovanligt taggig för att vara Rowe. Men överrumplande och övertygande av en av de mest konsekventa av alla improvisationsmusiker. Hans musik är en landningsbana för änglar.

Nästan utan undantag är varje skiva med Keith Rowe – och det är ganska många vid det här laget – en händelse. Trots att en del av estetiken är just avskalandet av yttre händelser i musiken. En gång för länge sedan bad jag Keith Rowe och Axel Dörner spela ihop för första gången. Dörner hade då just klivit fram på scenen med sin främmandegjorda trumpet. Hans klangkombinationer var oväntade och han slog många med häpnad. Och med rätta, det visade sig ju att han var en av dem som öppnade dörrarna för ett nytt fält i musiken. Men en av de filosofiska och praktiska föregångarna var just Rowe.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Mikroton

läs mer

Atolón: Concret

Thomas — Wed, 16 Jan 2013 17:41:59 +0000

Thomas Millroth

En skärande långsam lågmäld musik som kravlar sig framåt, varje rörelse är överrumplande och nyfunnen. Det är egendomligt vilken täthet och glans Ruth Barberán, Ferran Fages och Alfredo Costa Monteiro skapar där nere i Barcelona. Akustisk minimalism så håren reser sig.

Lågdynamiskt, långsamt, någon kanske säger långtråkigt. Då opponerar jag mig, men det är svårt att verkligen berätta vad som är så bra med det här atavistiska ljudgnisslet.

Jag kan peka på Alfredo Costa Monteiros dronande dragspel. Då jag väl fått öronen på det fylls denna musik med luft och uthållighet. Det svajar och rör sig på ett vis som får fundamentet kännas osäkert. Så kan jag lyssna på hur Ruth Barberáns trumpet slingrar sig runt dragspelet tills jag inte vet vem som är vem. Det är svårt att hålla så här raka toner länge och hålla intresset vid liv.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Intonema

läs mer

Cremaster & Angharad Davies: Pluie Fine

Thomas — Thu, 06 Dec 2012 12:00:32 +0000

Thomas Millroth

Barcelonbaserade elektronikduon Cremaster möter engelska violonisten Angharad Davies. Det är kärvt, rostigt, lågmält, men mycket drömskt i en flytande surrealistisk musik, som dock stegrar sig oväntat.

Här möts två poler. Violinisten Angharad Davies är bekant på den svenska konsertscenen. På Magnus Granbergs och Skogens suggestiva album ist gefallen in der Schnee kan hon också höras. Cremaster är lika med elektronisterna Alfredo Costa Monteiro och Ferran Fages. Båda var för sig har medverkat i en rad ljudskapande minimalistiska sammanhang och som Cremaster ligger de bakom mycket knaster och brus på skiva.

De motsvarar en del av mina föreställningar om den elektroniska impron i Barcelona. Lågmäld noise, eller fräsig low dynamic.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

Angharad Davies

läs mer

Alfredo Costa Monteiro, Jonas Kocher, Luca Venitucci: 300 Basses

Thomas — Mon, 27 Aug 2012 12:18:48 +0000

Thomas Millroth

Tre dragspelare förvandlar bälgarna till en blandning av elektronisk minimalism och konkret ljudkonst. Ibland svagt, ibland tränger ljud utifrån in, oftast strömmar den tonsatta luften i kraftiga vindilar runt öronen. Detta liknar inget annat.

Ingen kan glömma dragspelaren Alfredo Costa Monteiro efter att ha hört honom tillsammans med trumpetaren Ruth Barberan. Apropå deras album på flexion records (flex 2) noterade jag: ”Då jag lyssnar på musikens varma böljande ström slår det mig att dragspelaren Alfredo Costa Monteiro annars mer sysslar med olika ljud från skivspelare och elektronik, men framför allt att han är utbildad skulptör. Hans spel växlar mellan utdragen och böljande bälg och små ljud, där varje pling och plong liksom lägger något till en helhet.”

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

Flexionrecords

Etude

läs mer

Ruth Barberan / Alfredo Costa Monteiro: Luz Azul

Thomas — Thu, 09 Feb 2012 14:22:39 +0000

Thomas Millroth

Ruth Barberan från Barcelona hör till de trumpetare som förfrämligat sitt instrument, men hon har en alldeles egen ton, flytande rytm och lågmält intensiv framtoning. Tillsammans med dragspel, objekt och en massa ljud i naturen har hon här skapat en meditativ underskön färd genom olika ljud.

Ruth Barberan kommer från Barcelona. Hennes trumpet rör sig i samma hage som en Dörner eller Ulher, men hon har skaffat sig en alldeles egen ton. Här har hon tillsammans med dragspelaren Alfredo Costa Monteiro givit sig ut i en olivlund en septembernatt 2010. Mellan klockan 03.00 och 05.00 spelade de, läser jag på konvolutet. Det låter härligt.

Men det vore ju en onödig upplysning, om det inte hördes. Det gör det. Vinden drar genom olivträden, ett avlägset flygplan hörs, och jag undrar om de där tågliknande ljuden kommer från musikerna eller…

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Flexion Records

läs mer

Monotype x 3

Johan — Thu, 10 Jun 2010 13:02:20 +0000

Johan Redin

Det polska skivbolaget Monotype Records har sedan starten för fem år sedan seglat upp bland de mest intressanta improvisationsbolagen. Nu har ytterligare tre skivor kommit som visar på en fantastisk spännvidd inom det reduktionistiska fältet.

Det polska skivbolaget Monotype Records har sedan starten för fem år sedan seglat upp bland de mest intressanta improvisationsbolagen med en lång rad kvalitetsstarka skivor i ryggen, senast Günter Müllers Buenos Aires Tapes och den magistrala trioskivan Close Up. Nu har ytterligare tre skivor kommit som visar på en fantastisk spännvidd inom det reduktionistiska fältet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Monotype Records

läs mer

Etude 014-016

Magnus — Tue, 19 Jan 2010 00:45:04 +0000

Thomas Millroth

År 2006 startades etiketten Étude i Barcelona med den tydliga programförklaringen, att basera sin utgivning ”på experimentella och mindre kända (obskyra) ljudarkiv”. De har redan en liten katalog med namn som sannerligen inte hör till de vanliga.

Albumen är sobra och enkla intill självförintelsens sköna, svarta estetik; dvs informationen är nära noll. Vi läser bara det absolut nödvändigaste i diskret skrift på de elegant vikta pappfodralens ena kant. Det är helt i linje med en rad andra bolag, som också ger ut musik med liknande profil; lo-fi, minimalistiskt, elektronika etc.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

http://www.etuderecords.com/

läs mer

Alfredo Costa Centre

Johan — Tue, 29 Sep 2009 13:24:40 +0000

Thomas Millroth

Klanger skapade på cymbal och diverse objekt av den portugisiske ljud- och bildkonstnären Costa Monteiro, bosatt i Spanien. En flytande massa av varierande kvalitet.

Alfredo Costa Monteiro är född i Portugal, verksam i Barcelona. Utbildad konstnär i Paris rör han sig mellan ljud, klang, bildkonst. Centre of Mass innehåller klanger från cymbaler och klingande objekt. Hans instrument är dragspel och gitarr; under några år spelade han i olika punkgrupper. På sätt och vis är detta en reaktion mot det kreativa kaoset. Även om det också finns här. Ljudsjok som bryts, klanger som stegras och hotar ta över. Han landar hela tiden mitt emellan den vanliga minimalismen och den självuppfyllande noisemusiken.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Another Timbre

läs mer