Soundofmusic - Raymond Strid

Andreas Backer, Raymond Strid: Voice & Percussion

Thomas — Thu, 17 Dec 2015 14:05:17 +0000

Thomas Millroth

Fria ljud från Strids slagverk och Backers vindlande röst skapar fri klassisk impro fylld av överraskningar.

Norsk-svenske Andreas Backer är en röstkonstnär som pressar, sliter, skapar långa ”meningar” av olika ljud; ibland låter det som Linus på Linjen. Det nyper till, rosslar och rasslar, kläms och töjs. Med detta vill jag säga hur virtuos Backer är. Plötsligt vidgar han rösten och närmar sig något slags abstrakt kulning med inbyggda ekon.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Creative Sources

läs mer

Henrik Munkeby Nørstebø / Raymond Strid / Nina De Heney: Oslo Wien

Joacim — Tue, 25 Aug 2015 13:09:15 +0000

Joacim Nyberg

Fri improvisation som vågar vara stark i det svaga. Utmärkta individuella insatser och ett fint samspel.

Trion Munkeby Nørstebø / Strid / de Heney skapades som den förstnämndes drömprojekt vid hans studier på musikhögkskolan i Göteborg och resultatet är en verkligt fin improtrio. Dubbel-CD:n Olso Wien presenterar en konsert från vardera stad, Oslo med fem medellånga stycken och Wien med två långa. Båda konserterna är bra men kanske ändå att Oslo med sina kortare stycken känns lite mer fokuserad.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Henrik Munkeby Nørstebø

Va Fongool

läs mer

The Electrics: Fylkingen

Thomas — Tue, 03 Sep 2013 14:50:25 +0000

Thomas Millroth

Axel Dörner, Sture Ericson, Joe Williamson, Raymond Strid skapar pålitlig kammarimpro. Hårt hållet kolliderar med upplösning, men alltid finns en bländande klangrikedom, detta är en grupp som lyser av medlemmarnas möjlighet att stanna upp mitt i linjerna. Lika mycket allvar som underbar klang.

The Electrics är trumpetaren Axel Dörner, saxofonisten Sture Ericson, basisten Joe Williamson och slagverkaren Raymond Strid. Resultatet är kammarimpro med flera fronter.

Ericson spel med nerve, skärpa och intensitet, men han rör sig inte riktigt i samma klangdomäner som Strid och Dörner. Samma gäller Williamson. Men detta är också en fråga om personligheter.
The Electrics är en kvartett som töjer musiken och tar spjärn mot varandra. De blir aldrig fler än de fyra.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Ilk Music

läs mer

Trespass Trio + Joe McPhee: Human Encore

Thomas — Tue, 11 Jun 2013 17:56:17 +0000

Thomas Millroth

Martin Küchen, Per Zanussi och Raymond Strid spelar skön musik som ett diesellok med hälta. Underbart oregelbundet gung i stålfjädrarna. Nu förstärkt med Joe McPhee - hans sköna linjer med vemod på både trumpet och sax förstärker den tunga vackra litet mörka musik trion undersöker. Just nu abonnerar dessa herrar på begreppet skev skönhet.

Jag har skrivit det förut, det gäller än. Martin Küchen har mutat in område efter område som jag inte väntat mig. Det är skört, det är skevt och han har återupprättat konvoluttexten, temat och titlarna. Annars verkar ju sådant vara hänvisat till slumpen i tider av föga engagemang. Küchen hävdar att musiken betyder något, att han kan vara explicit med egen historia.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Clean Feed

läs mer

Fredrik Ljungkvist Yun Kan 10: Ten

Thomas — Tue, 30 Apr 2013 13:18:30 +0000

Thomas Millroth

Tiomannabandet Yun Kan under Fredrik Ljungkvist spelar på denna dubbel en musik som blandar jazz, konstmusik, friform, kammarjazz och storband till en soppa som inte smakar som någon annan: men varm och djupt originell är den. Bästa jazzen.

Idag när musik ofta verkar som en skärmsläckare är Yun Kan en egen erfarenhet. Den är svår att skriva sig in i, dock. Just för sekunden, då jag skriver, gungar den som en expedition på väg in i sagornas djungel. Men jag låter inte lura mig så lätt, jag vet hur snabbt de byter spår och rusar åt ett annat håll.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Hoob

läs mer

Mats Gustafsson, John Russell, Raymond Strid: Birds

Thomas — Mon, 24 Sep 2012 17:59:24 +0000

Thomas Millroth

Triomusik i brittisk 70-talsanda, som spränger alla gränser, och skapar en gnistrande, sökande skönhet. Sällan hörde jag Mats Gustafsson, Raymond Strid och John Russell innerligare. Klassikervarning!

Först måste jag erkänna följande: för ett par år sedan arrangerade jag på bageriet KIN i Östra Vemmerlöv en mycket uppskattad konsert, som jag drömt om, där Raymond Strid spelade nerbantat slagverk och Mats Gustafsson sopransax. Önskekonsert. Brittiskt.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Denrecords

läs mer

Trespass Trio: Bruder Beda

Thomas — Sun, 10 Jun 2012 11:43:34 +0000

Thomas Millroth

Martin Küchen, Per Zanussi, Raymond Strid i en lågmäld, intensive triosession, där frijazzen är grunden, men den personliga anledningen drivmedlet. Küchen har skapat ett soundtrack till ett öde i Nazityskland. Musiken brinner och förkolnar med oerhörd hetta. Bland det vackraste och smärtsammaste att lyssna på just nu.

Att Martin Küchen går från klarhet till klarhet är det inte bara jag som påpekat. Hans är ett musikantskap som både exploaterar en skimrande värld av olika ljud och vidgar musikens referenser. Den djupnar för var gång. Där finns ett allvar, som är ovanligt, och särskilt ovanligt är det när musikern inte bara spelar förbi det för att uppnå effekter utan stannar upp. Både musiken och det personliga ämnet är tvingande.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Clean Feed

läs mer

Tarfala Trio Syzygy

Magnus — Thu, 20 Oct 2011 15:28:22 +0000

Magnus Nygren

Mats Gustafsson, Barry Guy och Raymond Strid spelar en mycket angelägen musik. Inte för att den skulle vara nyskapande, det är den inte, utan för att den är framförd på ett så fenomenalt sätt.

Tarfala Trio med Mats Gustafsson, Barry Guy och Raymond Strid spelar en mycket angelägen musik. Inte för att den skulle vara nyskapande, det är den inte, utan för att den är framförd på ett så fenomenalt sätt. Det är en musik som skulle ha kunnat spelats in för länge sedan – eller långt in i framtiden. Men det gör den absolut inte sämre, tidlös musik håller… Vad som ändock binder upp musiken är de tre medverkande musikerna, de sätter minst sagt prägel. Raymond Strids rullande polyrytmer, Mats Gustafssons kraftfulla klang och Barry Guys briljanta vandringar mellan jazz, impro och nutida.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

No Business

läs mer

Roland Keijser, Raymond Strid: Yellow Bell

Thomas — Wed, 21 Sep 2011 08:44:35 +0000

Thomas Millroth

Trippel-cd med Roland Keijsers saxofoner, klarinett, flöjter och piano i låtar som hämtat klang från folkmusik från hela världen och fri jazz; Raymond Strid spelar sina egensinniga trummor, där varje ljud räknas. Sällan hördes angelägnare musik.

Ditt uppträdande måste överraska dig – eller du det! Så funderade Carl Fredrik Reuterswärd för snart femtio år sedan i en tid då få överraskade sig själva. Det kanske inte är så många som gör det nu heller, förresten. Men det är däremot vad Roland Keijser och Raymond Strid sysslar med på denna trippel-cd.
Bara det, att två akustiska musiker brer ut sig i tre timmar och fyrtiofem minuter. Det är ett upplägg värdigt en minimalist, konceptualist eller samlardåre.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Umlaut Records

läs mer

Thomas/Strid/Thomas: Wazifa

Thomas — Tue, 16 Nov 2010 19:13:12 +0000

Thomas Millroth

Klassisk fri improvisation av tre ljuduppfinnare med öronen på skaft. Musikerna vakar över varandra för att på bästa vis hantera trions helhetsklang och ryckigt rörliga rytmer, som obönhörligt leder denna musik framåt. Strid-Clayton Thomas lyser!

Att Raymond Strid är en av scenens intressantaste slagverkare är numera oemotsägligt. Det spännande är ju hur oetablerad han ännu verkar vara. I sitt spel liknar han ingen annan, men verkar var gång liksom treva sig framåt för att komma överens med de andra och sig själv. Här finns inga imposanta gester eller bredbenta påståenden. Varje gång han skapar klang ur sina många instrument hörs han förvånad, trots att jag märker med vilken ytterlig precision anslaget sker. Detta är en ovanlig egenskap, att aldrig falla i sin egen ryktbarhets grop.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Psi Records

läs mer