Soundofmusic - Potlatch

Brian Eubanks / Stéphane Rives: fq

Joacim — Mon, 28 Sep 2015 09:02:04 +0000

Joacim Nyberg

Två musiker som visar att extrem musik även kan vara vacker. Höga skärande frekvenser som vibrerar, musik som är väldigt laddad.

Man måste respektera en musiker som Stéphane Rives. Det är få som lika helhjärtat gått in för sin grej. Han spelar sopransaxofon som ingen annan tidigare gjort och ifrågasätter allt som har med ljud, musik och konstnärliga ideal att göra. Han monterar ner allt i dess beståndsdelar och sätter ihop det i ett högfrekvent tjut som vänder ryggen till allt vad konventioner heter. Hans soloskiva Fibres (även den på Potlatch) är en impromilstolpe och en modern klassiker.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Marc Baron: Hidden tapes

Thomas — Wed, 30 Apr 2014 15:44:09 +0000

Thomas Millroth

Marc Baron har klippt samman sina gamla kassettband till en svajig personlig resa, ungefär som att se på en urblekt super 8 ur familjearkivet fast det bara är ljud. Helt förtjusande resa in i minnets reservoarer. Sergio Merce spelar mikrotonal musik på sin ombyggda altsax, mycket abstrakt, en yta full av små skiftningar.

Marc Baron har använt sina gamla kassettband som ett slags musikaliska fynd. Han arbetar gärna med olika ljudkompositioner och har här en fyndgruva av funnen musik och andra inspelningar, som han dessutom varit inblandad i från första början. Alltså ett sätt att upptäcka spår av sig själv. För det mesta är de fem styckena sorterade efter år, men där finns antydningar till biografiska anteckningar. Vid ett nummer har han antecknat: ”A happy summer with children”. På ett annat antyder han en resa från Rumänien till Paris.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Sergio Merce: Microtonal Saxophone

Joacim — Wed, 05 Mar 2014 19:30:00 +0000

Joacim Nyberg

En skiva som erbjuder något helt nytt. Jag saknar ord för att beskriva den. En blandning av musik, teknik och ingenjörskap. Musik som tänjer på gränserna. Helt otroligt.

Den argentinske saxofonisten Sergio Merce har sedan en lång tid utforskat och utvecklat de tekniska möjligheterna hos saxofonen och på skivan Microtonal Saxophone har han ställt saken på sin spets. Han har utvecklat och byggt sig en mycket speciell altsaxofon: all originalmekanik har tagits bort och ersatts av olika rör. Vatten-, gas- och högtrycksrör istället för tonhål, klaffar och fjädrar. Kreationen ser något skrämmande ut, på gränsen till vulgär. Saxofonen som gud glömde.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Klaus Filip, Dafne Vicente-Sandoval: remote

Thomas — Tue, 29 Oct 2013 17:05:30 +0000

Thomas Millroth

Sinuskurva spelad av Klaus Filip + dekonstruerad fagott spelad av Dafne Vicente-Sandoval = mycket litet ljud, då och då ett skrap. Men här fungerar ingen vanlig matematik, lågmäldheten vänder snabbt till en besatthet och Vicente-Sandovals mikrofonutforskningar av fagottens inre går inte av för hackor. De är en resa, där Filips enerverande sinuskurvor markerar färdriktning.

Klaus Filip är en mini-minimalist, han är inte ens en reduktionist, ännu mindre en omvärderare av sitt instrument, nej, han rattar sinuskurvor. Ibland undrar jag om det är mitt öronsus, ibland stegras det plötsligt så att jag får öronsus. Han är irriterande monoton, ungefär som trafikskyltar eller rödljus.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Cremaster & Angharad Davies: Pluie Fine

Thomas — Thu, 06 Dec 2012 12:00:32 +0000

Thomas Millroth

Barcelonbaserade elektronikduon Cremaster möter engelska violonisten Angharad Davies. Det är kärvt, rostigt, lågmält, men mycket drömskt i en flytande surrealistisk musik, som dock stegrar sig oväntat.

Här möts två poler. Violinisten Angharad Davies är bekant på den svenska konsertscenen. På Magnus Granbergs och Skogens suggestiva album ist gefallen in der Schnee kan hon också höras. Cremaster är lika med elektronisterna Alfredo Costa Monteiro och Ferran Fages. Båda var för sig har medverkat i en rad ljudskapande minimalistiska sammanhang och som Cremaster ligger de bakom mycket knaster och brus på skiva.

De motsvarar en del av mina föreställningar om den elektroniska impron i Barcelona. Lågmäld noise, eller fräsig low dynamic.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

Angharad Davies

läs mer

Alfredo Costa Monteiro, Jonas Kocher, Luca Venitucci: 300 Basses

Thomas — Mon, 27 Aug 2012 12:18:48 +0000

Thomas Millroth

Tre dragspelare förvandlar bälgarna till en blandning av elektronisk minimalism och konkret ljudkonst. Ibland svagt, ibland tränger ljud utifrån in, oftast strömmar den tonsatta luften i kraftiga vindilar runt öronen. Detta liknar inget annat.

Ingen kan glömma dragspelaren Alfredo Costa Monteiro efter att ha hört honom tillsammans med trumpetaren Ruth Barberan. Apropå deras album på flexion records (flex 2) noterade jag: ”Då jag lyssnar på musikens varma böljande ström slår det mig att dragspelaren Alfredo Costa Monteiro annars mer sysslar med olika ljud från skivspelare och elektronik, men framför allt att han är utbildad skulptör. Hans spel växlar mellan utdragen och böljande bälg och små ljud, där varje pling och plong liksom lägger något till en helhet.”

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

Flexionrecords

Etude

läs mer

Keith Rowe, John Tilbury: E.E. Tension and Circumstance

Thomas — Sat, 14 Jan 2012 10:21:22 +0000

Thomas Millroth

Pianisten John Tilbury och gitarristen Keith Rowe i en nästan timmeslång duo fylld av spänningar. Knapphet och precision i Tilburys piano ställs mot det flödande knastrande och litet oförutsägbara i Rowes elektroniska värld. Musiken rör sig i en långsam rytm, mörkt som en sorgesång.

E.E. är Eileen Elizabeth Charters Rowe, Keith Rowes mor, som levde mellan 1914 och 2009. Skivan är gjord 2010 i något som verkar ha varit sista samarbetet mellan Tilbury och Rowe, eller över huvud taget någon av de gamla AMM-kumpanerna och Rowe.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Stephane Rives, Seijiro Murayama: Axiom for the duration

Thomas — Thu, 08 Sep 2011 15:47:01 +0000

Thomas Millroth

Sopransaxofonisten Stephane Rives är envist konsekvent, då han väljer ut en så snäv sektor som möjligt och håller sig till denna. Tillsammans med slagverksspelaren Seijiro Murayama skapar han musik som varken låter saxofon eller trummor. Snarare besvärjelser i en dronande ljudfors.

Den franske saxofonisten Stéphane Rives är verksam och bosatt i Beirut. Han har sagt till mig, att det inte fanns någon plats för honom på den franska scenen. Där gällde upptrampade vägar. För en så lågmäld sökande musiker som Rives fanns alltså inte utrymme.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

läs mer

Bertrand Denzler: Tenor Solos

Thomas — Wed, 16 Feb 2011 13:27:56 +0000

Thomas Millroth

Raka, väl avgränsade ljud från den franske tenorsaxofonisten. Ett i taget. Det kan verka märkligt men fungerar efter hand närmast hypnotiskt.

Saxofonisten Bertrand Denzler medverkar bland annat i Trio Sowari och Hubbub. Därmed är riktningen angiven. En avskrapad minimalism som närmast verkar pietistisk i sin karga hängivenhet.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

Potlatch

Bertrand Denzler

läs mer

Christine Sehnaoui Abdelnour, Pascal Battus, Ichnites

Thomas — Tue, 30 Mar 2010 12:36:58 +0000

Thomas Millroth

Få spelar altsax som Christine Sehnaoui Abdelnour. Det bubblar, kokar, fräser, väser. Tillsammans med Pascal Battus, som spelar små grejer som snurrar, har hon skapat en långsam lågmäld karuselliknande impro.

Christine Sehnaoui har numera lagt till sitt flicknamn Abdelnour, om någon undrade. Hon hör till de impromusiker, som ännu inte slagit sig till ro för att spela sig själva. Varje album är annorlunda. Något har lagts till, en stämning har skapats, nya ljud har exploaterats och andra övergivits. Och framförallt har sammanfoganden bytts ut. Hennes musik är som att lägga olika plan till varandra som skaver inbördes. Det är vassa, skarpa block.

Länkar (OBS! Glöm inte http://):

http://www.potlatch.fr

läs mer