2009 : Sten Sandell

Att lyssna och spela

“Musikalisk notation är alltför stel och otymplig för att i egentlig mening kunna sättas i relation till musikens karaktär. Musik, i motsats till t.ex. arkitektur går genom atmosfären, och kommer inte, som fallet är med byggnaderna, att falla ihop.” (sagt av Bengt Emil Johnson och Lars-Gunnar Bodin i Dansk Musik Tidskrift, 1966 - 02)

Jag har bara detta utrymme just nu, i detta rum. Jag lyssnar. Jag reagerar på något. Jag spelar.

Det engelska punk/konstrockbandet Cardiacs repeterar i ett litet skjul, (Cardiacs - Jim's shame, Jibber and Twitch rehearsal, youtube), regnet smattrar på plåttaket, en hund skäller, det är extremt trångt, under ytan finns en enorm frustration, i kombination med fantastisk, rasande musik...

Att erövra rummet - att återfinna lyssnandet, och kanske det viktigaste, att återfinna tystnaden mellan två ord, rytmer eller toner. Hur hittar vi spänningen i en paus mellan två ord, rytmer eller toner?

“Lyssna på tystnaden. Och med tystnad menar jag den mångfald av aktiviteter som hela tiden omger oss. Vi kallar den 'tystnad' därför att den är fri från våra aktiviteter.” (John Cage, ur Torsten Ekbom, En trädgård av ljud, AB förlag 2009)

Eller är det just tystnaden, som är den viktigaste platsen för vårt aktiva lyssnande. Vad händer mellan två händelser?

Jag lyssnar, reagerar, spelar och är i rummet.

sten sandell 091214