Från New Orleans kommer duon Belong men det är knappast därför deras musik låter som en översvämning. Några typiska Louisianaamabassadörer är de inte, om man hoppas på brassbandsjazz och rotmusik. Istället processad gitarrnoise och fuktig elektronik nedsänkt i ett långsträckt, bedövande vackert ljudbad som ekar av allt från The Jesus and Mary Chain, Spacemen 3, My Bloody Valentine till moderna filtersvepare som Radian och Fennesz.
Att det är gitarrer som piskar upp ljudvågorna har möjligen att göra med New Orleans efter stormen Katrina, om man nu är lagd åt att söka regionala koncept i musiken. Ett närmare sätt – och Belong är omedelbara – är att lyssna till hur de enkla melodierna på ett underbart sätt sträcks ut i tid, hur tonerna klockrent krokar tag i varann och blir till själva toppingen på den maräng som är basen i dessa svårt romantiska ljudsvischar.
Hörlursmusik, visst. In med huvudet i gröten, liksom man längtat in i Fennesz katedraler. Inledande ”I Never Lose. Never Really” börjar som en låt av Flying Saucer Attack, en långsamt växande virvelvind med några cirklande ackord (orgel eller gitarr?) som epicentrum. I titellåten reser sig en hårt överstyrd gitarr fram ur de elektriska slöjorna och skjuter iväg toner som en mistlur i dimman.
Det är redan trångt i facket ”fuktig gitarrdrone”, men något i Belongs musik sticker ut. De digitala ambienttapeterna krackelerar så snyggt, som i låten med den talande titeln ”I’m Too Sleepy… Shall We Swim”. Lätt bris. Regn. Molnbankar. Djuphav. Perfekt soundscape för rätt humör.
(Publicerad 2006)
Nygammalt 2015
