Jacaszek Glimmer

Den polske ljudkonstnären Michal Jacaszek har satt samman ett av dessa album som tar avstamp i den klassiska musiken men som i sann postklassisk anda rör sig mot det ambienta och elektroniskt manipulerade. Cembalo, klarinett, akustisk gitarr och metallofon är de enda musikinstrument som står uppräknade i omslaget. Längs vägen har kammarensemblens toner passerat Jacaszeks filter och intagit en anspråkslös position i ljudbilden. Både, säg, barockens traditionella egenskaper och de inblandade instrumentens naturliga klanger är dolda här, eller i varje fall väl integrerade i en tät musikalisk palett. Basklarinetten viskar en mest i örat. De få gånger den får sjunga högt och klart känns det som om en solstråle sipprar in mellan halvt tillslutna persienner. Cembalon arbetar, det hör man på flera spår – men den är hela tiden behagligt nedtonad. Jacaszeks mjukt skrapande elektronik smyger sig på och blir riktigt elak vid några tillfällen, volymen och intensiteten stiger, för att sedan falla tillbaka. Genomgående är det grumligt, höstligt, filmiskt; de mörkbruna nyanserna i omslaget känns inte som ett slumpmässigt val. Jag finner skivan fascinerande och lyckad. Ja, ytterst rekommendabel för den som gärna förlorar sig i murriga tapeter och deras vackra, sorgsna mönster.