Anders Gahnold är en osjungen hjälte i den svenska jazzen. Han är nästan helt okänd och förtjänar definitivt större uppmärksamhet. Hans altsax har ett ruskigt driv och en rivig ton, men samtidigt vågar han vara melodisk och oj vad han kan svänga! Jag har haft äran att spela med Anders ett par gånger och det är bara att hålla i sig och åka med. Den som tidigt insåg att Gahnold var en gömd skatt är Jan Ström som gett ut en hel del av Gahnolds musik på Ayler Records (trio-skivorna med William Parker och Hamid Drake är något i hästväg!) och nu också på JaZt TAPES. Den nysläppta plattan Pushing Up Daisies, Live From Under Cornelia Street presenterar Gahnold i en trio med ett annat Ström-fynd, New York-musikern Jeffrey Hayden Shurdut (också på altsax) och japanska mångsysslaren Takuma Kanaiwa på trummor och kontrabas.
Skivan är i Shurduts namn och är inspelad ”under Cornelia Street, Greenwich Village, NYC” 2008 och det är eldig "Free Jazz" det handlar om. Shurdut är en saxofonist som spelar på energi och intensitet, och parningen med Gahnolds melodiska och svängiga spel är mycket intressant. På första spåret presenterar musikerna sig och det tar inte många sekunder innan man hör vilken altsaxofonist som är vilken; Shurdut har en hård och vass ton och brötar på ordentligt medan Gahnold har ett mer dansant och lätt uttryck. De kompletterar varandra väl och Kanaiwa eldar på bra med ett yvigt och roligt trumspel.
Jag måste säga att jag är ett fan av Gahnolds saxspel. På ”Daisy 1” lägger han mitt i allt bröt plötsligt in ett par bluesfraser och jag ryser. ”Daisy 2” ger oss en vacker duo mellan Gahnold och Kanaiwa på kontrabas (bra!), och det är jazz, en hyllning till The Big Apple. Att våga spela så melodiskt konventionellt börjar bli ovanligt i improvärlden och det är skönt när Gahnold bara gör det, helt utan att tveka. Shurdut förtjänar också uppmärksamhet, han spelar jättehäftigt, full fräs – med vilja och passion. Kombinationen Shurdut/Gahnold är härlig och Pushing Up Daisies, Live From Under Cornelia Street är ännu en fin skiva från Jan Ström som fortsätter att skämma bort jazzvärlden med sina finurliga releaser.
Nygammalt 2015
