När bostadsområdet Pruitt Igoe revs i St Louis den 16 mars 1972 dödförklarade arkitekturhistorikern Charles Jencks den moderna arkitekturen. Bostadsprojektet, som ritats av Minoru Yamasaki, varade därmed endast i sexton korta år. Under den tiden hade de 33 rektangulära elvavåningshusen gått från att vara en visionär arkitekts dröm om ett framtida bostadsområde för alla, till att vara ett område fyllt av misär, droghandel och våld. Det är inte svårt att se varför en sån historia intresserar konstnärer och musiker av alla de slag. I Godfrey Reggios film Koyaanisqatsi skildras ”ett liv ur balans” – och där finns bilder från rivningen av Pruitt Igoe med till tonerna av Philip Glass-stycket Pruit Igoe. Vissa säger att Einstürzende Neubauten hämtade sitt bandnamn från denna tv-sända rivning. Möjligen var det en av inspirationerna till namnet.
När franske electronicaartisten Kangding Ray tar sig an Pruitt Igoe-projektet sker det i två steg: en uppbyggnadsfas och en nedrivningsfas, kort och gott kallade Rise och Fall. Tolvan innehåller också en Alva Noto Remodel på Rise och en Ben Frost Demolition av Fall. De inledande uppbyggnadsspåret Rise har en rakare rytm och Kangding Ray använder sig flitigt av en sampling av indiska kvinnor som sjunger tillsammans. Alva Noto lägger ett mer dansant beat på grunden och får fart på Rise på allvar. Tanken är väl att den raka rytmen och de mässande kvinnorösterna ska symbolisera hoppet, bygget och blicken framåt. Fall innehåller något mer snubblande rytmer och – särskilt i Ben Frosts version – elakare distortionsljud, som får stå för det destruktiva.
Tidigare har Kangding Ray riskerat att helt fastna i post-classic-fåran. Hans tidigare album har innehållit romantiska små figurer kring piano eller akustisk gitarr. Denna tolva skalar bort melodierna till största del och fokuserar istället på rytmer. Så inte nog med att det är trevlig lyssning, det är också en signal om att Kangding Ray tagit ett nytt steg som producent.
Nygammalt 2015
