När jag lyssnar på Mats G. plays Albert A. kommer jag inte ifrån känslan av en musikalisk hemkomst för saxofonisten Mats Gustafsson. Som om alla hans andra projekt enbart är en form av gästspel. Här dyker han ner i förebilden Albert Aylers musik med hull och hår och behöver inte bevisa ett skit. Bara spela. Och han gör det så fantastiskt vackert och inlevelsefullt.
Stor ömhet genomsyrar versionerna ”Our Prayer” och ”Angels/Spirits”. Han känner sin Ayler, tar in musiken och sätter personliga färger på den. Det är kärlek. Gustafsson hittar de där omtumlande stunderna när det smeksamma möter det burriga och sträva och blir till en metafor för mötet mellan den lilla sårbara människan och den stora världen. Vetskapen om att allt kan svepas bort i ett enda andetag ger det hela en otrolig spänning.
Albert Aylers påverkan på Mats Gustafsson är oomtvistad, den lyser igenom på flera plan och i flera sammanhang. Aylers gråt, hans ylanden, hans kraft, hans förhållningssätt, men även hans melodiska uppfattning återfinns hos Mats Gustafsson. På Mats G. plays Albert A. kan Gustafsson ge tillbaka lite av allt detta.
Försök att hitta denna ensidiga vinylskiva utgiven av det italienska bolaget Qbico. Risken finns att den lilla upplagan på runt 100 ex redan är slut. Men ge inte upp...
Nygammalt 2015
