Med Giuseppe Ielasi i spetsen har den italienska experimentella musiken visat framfötterna under de senare åren. Men Ielasi är långt ifrån ensam, det har kommit många fina skivor med musiker som Andrea Belfi, Stefano Pilia, Valerio Cosi, Fabio Orsi, Valerio Tricoli, 3/4HadBeenEliminated med flera. Och naturligtvis från Nicola Ratti, arkitekt, gitarrist och ljudformare. 2007 släppte han en duoskiva med Ielasi på 12k och förra året den fina soloskivan ”From the Desert Came Saltwater” på Anticipate. Nu kommer ”Ode” på bolaget Preservation från Australien. Skivan är inspelad mellan april och augusti förra året.
”Ode” är en finstämd poetisk resa i reduktionens tecken. Rattis gitarr, piano och röst samsas med Chet Martinos kontrabas och Andre Arraiz-rivas trummor. Det är ytterligt vemodigt och är en form av efterklangernas musik. Instrumenten ger antydningar om strukturer, i en del låtar, som exempelvis ”Afternoon”, framträder de mer, i andra är det mer abstrakt. Instrumentens klanger får klinga långsamt, nya träder efterhand in, tillsammans skapar de form. Idémässigt går tanken till (delvis) österrikiska band som Trapist, Autistic Daughter och Radian, Rattis musik är lika avskalad och återhållen. Men i praktiken är ljudbilden annorlunda, ljudet är inte lika torrt som hos österrikarna, fundamenten går dessutom mer åt rock än åt pop. Det är också mer drömskt.
Med inledande ”White Morning” öppnar skivan sakta upp sig. Piano, gitarr och bas förbereder dagen med lugna rörelser. Trion får till fina stämningar och skivan kunde svårligen inledas bättre med tanke på att musiken är tänkt som ett tredelat ode, en hyllningsdikt. På omslaget beskrivs musiken som ”a day, a dream and a night at the same instant”. Lite klyschigt, men ändå träffande.
Den lågmälda yvigheten gör att ”Dream #2” skiljer sig från andra låtar. Ordlös röst, gitarr, trummor, bas och svävande ljud skapar en dröm med många möjliga utgångar. Känslan är mestadels akustisk, men Ratti tillskrivs även ”editing”. Och visst hörs det var han varit inne och omformat ljuden. Det ger ytterligare dimensioner till en redan uttrycksfull musik.
Nygammalt 2015
