Jag såg en konsert med Oddjob i samband med gruppens första skiva för sex år sedan. Blev inte särskilt imponerad och har inte gett dem en ny chans förrän nu. Är mina fördomar bekräftade? Det vill säga: för mycket spionjazz, TV-deckare, sval nattklubbsatmosfär, överdrivet coolt, tryggt. Jaaaaoeee. Joo. Ja. Ibland. Men det är en ganska mysig skiva, trevlig, med ett par öar som jag gärna återvänder till.
I mina öron vinner Goran Kajfes (trumpet, kornett, klockspel), Peter Forss (bas, moog), Per ”Ruskträsk” Johansson (saxofoner, flöjter, klarinett), Daniel Karlsson (piano, orgel, vibrafon) och Janne Robertson (trummor, slagverk, cittra) och gästmedlemmen Stoffe Wallman (synthar) när de sänker tempot och går ifrån den förväntade groovejazzen. Skivans sista, längsta och mest dansanta låt ”Nostradamus” bryts i och för sig med ett långsammare mittparti och avslutas med en mystisk passage med poetisk bas, rymdsynthar och andlig orgel. Fint. Men varför inte bygga upp hela låten likadant? Det är inte kul när Oddjob fastnar i en hurtig mittfåra. Eller när hammondorgeln tar för stor plats, som i ”Painkiller”.
Nej, Oddjob är mycket bättre när de nästan – bara nästan – närmar sig Supersilents domäner. ”Småland” är det bästa exemplet. Musiken går in i en skimrande och suggestiv ljudtunnel där tystnaden är medmusiker och klangerna kryper in i hörselgångarna. ”Golden silver” har en liknande känsla liksom ”The day TV stood still”. Två korta stycken – under minuten – med namnen ”Kingston” och ”Salvador” är helt rytmbaserade, med enbart trummor, ett något märkligt grepp, men jag gillar det. Synd att de enbart drömmer om Jamaica och Brasilien, det hade varit intressant om Oddjob försökt väva in fler latinelement på något spår.
En annan låt som biter sig fast är ”Like Josef” (hyllning till Joe Zawinul, som dog förra året? Eller handlar den om Josef Kallerdahl? Knappast Stalin, väl?) - som glider fram majestätiskt med en sugande melodi som upprepas gång på gång med blås och läckra sidospår på piano och synthar. Den är som en flod, med bitande insekter som surrar omkring, nafsar i nackhåret, innan de spritter iväg igen, ögon av eld i den svarta natten.
(Vecka 43, 2008)
Nygammalt 2015
