Musik som tillstånd! Den nya svenska konstellation Ohayo slår huvudet på spiken när de döper sin debutskiva till The state we are in. För visst är det ett tillstånd man träder in när man lyssnar på deras musik som hamnar någonstans mellan Ass gitarrbaserade americana och Tapes underbart utdragna värld. Inte så konstigt då Andreas Söderström och Johan Berthling är två tredjedelar av denna trio, den tredje personen är trumslagaren Per Eklund.
Det mesta kretsar kring tydliga men sorgliga gitarrslingor från Söderström och Berthling. Trumslagaren Eklund tillför plockande och mer eller mindre försiktiga rytmer. Skivans åtta låtar har stillheten som gemensam nämnare. Man kan sitta ner, lyssna, låta musiken och tankarna sväva iväg, hamna i en rofylld stämning. Eller gå och plocka, fundera och känna sig tillfreds. Båda fungerar bra.
Men det är när ljudbilden byggs ut med trumpet, orgel, bas eller/och piano det blir som bäst. Mycket smakfullt! Jag märker att jag i längden trivs bättre när gitarrerna får en något mindre framträdande roll. Pianot i "A Solitary House" är exempelvis lika enkelt som genialt, trumpeterna i "Shadowed by trees" likaså (måste dock tillägga att gitarrspelet är mycket fint här också). Fingertoppskänslan är även tydlig i "Again Soon After Sunset", där en rundgångsgitarr får precis så mycket uppmärksamhet som den behöver.
Visst finns det en ådra av oro i Ohayos musik. Men motståndet är aldrig speciellt stort, snarare rinner musiken fram ganska bekymmersfritt. Sorgligt, absolut, men aldrig dystert.
Nygammalt 2015
