Laos Vegas är ett möte mellan två världar. Öst möter väst, Laos möter Las Vegas. Enarmade banditer mot mässande munkar. Benny Braaten blandar friskt när han gör musik under namnet Origami Galaktika. I två långa sjok, strax över 20 minuter vardera, strömmar hårt tyglad musik som liknar ett lapptäcke av drone, mörk ambient och fältinspelningar.
Tonen är nedtonad och dov, något som också är signifikant för hela skivan. Laos Vegas rör sig genom tibetansk körsång, östeuropeiskt dragspelande, massiva dronemattor och syntetiska ljudkaskader från Las Vegas neonvärld. Det blandas högt och lågt, mellan nutid och dåtid, men utan att för den delen tappa sammanhanget. Benny Braaten håller hårt ihop musiken, som växer fram ur en tonalitet som färgar tråden röd. Just mötet mellan öst möter väst känns sökt. Fokus ligger på det direkta, munkar blandas med enarmade banditer. Jag vet inte om ambitionen är att illustrera skillnader, men det blir ändå lite förutsägbart och platt.
Det som snarare är Benny Braatens styrka är i partierna av mörk ambient och drone. I de allra mäktigaste skeenden tänker jag på genrens mästare Helge Sten och hans verk under namnet Deathprod. Det är samma tunga och vibrerande ljudlandskap som fullkomligt absorberar lyssnaren. Benny Braaten borde fokusera på det spåret i fortsättningen. Utvecklar han och förfinar den förmågan, samtidigt som volymen vrids upp till elva, då kan han uträtta storverk i framtiden.
(Publicerad 2008)
Nygammalt 2015
