Mark Nelson har under sitt alias Pan•American tidigare gett ut fyra album, några parallellt med sitt band Labradford och några efter att bandets existens lades i träda 2001. ”For Waiting, For Chasing” blir därmed Nelsons femte soloalbum och även det som kanske skiljer ut sig tydligast, av förklarliga skäl.
För när Nelson 2004 gav ut albumet ”Quiet Cry” på Kranky satte han omedvetet ribban väldigt högt för kommande produktioner. ”For Waiting, For Chasing” handlar dock inte om att infria förväntningar, den handlar snarare om att utveckla det nya med något gammalt. ”Quiet Cry” var i allra högsta grad ett digitalt album, Nelson byggde upp massiva ljudlandskap med digitala effekter och känslor, allt osade verkligen överhettad laptopfläkt och sammantaget blev det också ett väldigt bra album.
På ”For Waiting, For Chasing” finns de massiva digitala ljudlandskapen kvar men istället för digitala effekter och känslor har Nelson gått tillbaka till att utvinna ljud ur akustiska instrument såsom gitarr, diverse slagverk och flygelhorn. Genom detta får givetvis Nelsons musik ett helt nytt liv och just nytt liv verkar vara ett genomgående tema för skivan.
”For Waiting, For Chasing” skildrar nämligen något så intimt som Nelsons partners graviditet och födelsen av hans första barn. Det är förstås ingen vanlig skildring i form av subtilt berättande, Mark Nelson har nämligen spelat in ljud från fostret genom att använda en mikrofon på barnmorskans apparatur. Resultatet av dessa inspelningar har sedan fungerat som grundstenar för hela albumet.
Konceptuellt tänkande på så hög nivå gör givetvis ”For Waiting, For Chasing” till ett väldigt komplext och intressant album men personligen så föredrar jag den lite mer strukturerade digitala Pan•American. På det stora hela är dock ”For Waiting, For Chasing” en värdig uppföljare till ”Quiet Cry”, det är ett album präglat av liv, rörelse och personlighet.
(Publicerad 2006)
Nygammalt 2015
