Paul Rogers / Robin Fincker / Fabien Duscombs: Whahay

Hyllningar till Charles Mingus finns det minst sagt gott om. Här kommer en till. Kontrabasgiganten Paul Rogers bjöd in träblåsaren Robin Fincker och trumslagaren Fabien Duscombs för att skapa en trio som spelar improvisationer baserade på Mingus-kompositioner. Trion ville att Mingus amerikanska jazz skulle få möta europas fria former. På förhand känns det som ett riskfyllt projekt men de lyckas alldeles utmärkt med att lyfta fram Mingus kompositioner, att ge dem nytt liv och att foga in dem dels i sin egen musik och dels i vår tid. Melodierna är tydliga men inte direkt kopierade, omarbetningen är finkänsligt och finurligt gjord. Basen spelar en ledande roll och framför många av melodierna, solar och pushar på under Finckers solon. Rogers unika sjusträngade bas har ett mycket karaktäristiskt sound och hans stråkspel är galet bra. Trion spelar fint ihop och låter som en hel orkester! Frifräs och upplöst impro blandas men utan att förlora fokus. Mingus musik är så stark att den inte släpper taget. Det låter väldigt lätt och okrystat. Whahay är en liten kärleksförklaring som känns varm och uppriktig.