Avsikten med detta samlingsalbum är att lyfta fram musiker som på olika vis är udda. Vad det nu betyder. Det kan vara att de är verksamma någon annanstans än där de är födda som Okkyung Lee, Eivind Opsvik och Clayton Thomas. Eller att de spelar knäpp naiv musik som Ben Gerstein. Annars har norska Fenetre Records och amerikanska Loyallabel i största allmänhet enats om att de låter litet annorlunda.
Det annorlunda varierar rätt mycket. Kan vara svävande som ett slags ambient, till exempel trumpetaren Nate Wooley. Eller albumets knäppskalle, trombonisten Ben Gerstein, som väl kan charmera vem som helst med sin lilla blues med inlagd barnröst.
Samlingsskivor är alltid egendomliga. Just den här kommer jag att behålla av tre skäl, två jättestarka och ett starkt. Berlinbaserade basisten Clayton Thomas har skapat ett dirrande stillastående mindre mästerverk med en av dessa nummerskyltar till en bil instucken i strängarna. Vibrerande darrande i dryga sex minuters stillastående. Mäktigt, det andra är cellisten Okkyung Lees drivande solo, som torde skära sig igenom pansarplåt av skepticism mot improvisation. Det tredje är ett finfint solo av den i New York boende norske basiste Eivind Opsvik. Och den som är svag för Nate Wooley hör honom i en melodramatisk ljudsoppa som aldrig riktigt börja koka, men för all del.
Nygammalt 2015
