Jag älskar perfektionism, vare sig det handlar om film, musik, litteratur eller konst. Det handlar sälla om perfektionen i själva resultatet utan snarare den som finns i någon slags strävan som överskuggar en hel produktion, en jakt på något ouppnåeligt där producentens underkastelse kommer med ett minimalt antal kompromisser. Stars Of The Lid tog fem år på sig att producera sin senaste skiva, ”And Their Refinement Of The Decline”, mina förväntningar var därför allt annat än låga.
Jag lyssnar en första gång men är inte imponerad, inte heller besviken utan mer frustrerad över att jag inte får ut mer. Tiden verkar har stått stilla sedan ”The Tired Sounds Of….”. Det lamslående verkar utebli och har kanske istället ”slösats” bort på Adam Wiltzies The Dead Texan-projekt eller Brian McBrides soloskiva.
Men jag lyssnar igen… och igen… och igen. Och för var gång tränger jag djupare in i Stars Of The Lids visionära, cinematiska produktion. En hypnotisk helhet växer fram där subtila och förvrängda melodier av flygelhorn, cello och violin målar upp känslofyllda rymdiska landskap. Allt är mycket subtilt, ibland nästan för subtilt, och all storhet finns i de små detaljerna (stora element finns knappt alls). Man hänförs utan att lamslås och hittar istället bara mer och mer att upptäcka, nya element att utforska, i såväl de små delarna som i helheten. Det är svårt att inte gå vilse i all minimalistisk epik och först om jag för en stund kliver ur Stars Of The Lids hyperrealitet går det att se detta tvåtimmars epos ur ett kritiskt perspektiv.
Den franske regissören Robert Bresson försvarade ofta den korta speltiden på sina filmer med att: ”Man skapar inte ett mästerverk genom att lägga till, man skapar ett mästerverk genom att ta bort”. Och det här – men bara här – jag har mage att kritisera ”And Their Refinement Of The Decline”. Att klocka in ett verk fullproppat med subtila element och djuplodande små detaljer på två timmar är nämligen inte bara ambitiöst, det är elakt på lyssnaren. Det blir omöjligt att värja sig mot ”And Their…” eftersom det trots sina drag av perfektion aldrig går att utforska eller uppfatta till fullo, om detta är ett mästerverk eller ett experiment i storhetsperception kan därmed bara framtiden utvisa.
(Publicerad 2007)
Nygammalt 2015
