Två nya plattor med den produktive basisten Joe Williamson, en med trion Weird Weapons och en solo. Två helt olika uttryck således. Jag tror att Hoard är den tredje i ordningen av soloskivor från Williamson, så Williamson vet vad han ger sig in på. Det handlar om två improvisationer – inspelade på Fylkingen i juni 2010 av David Stackenäs – som tar olika form – och båda är riktigt vassa. I ”Inadvertent Attraction of Suspicion” drar han klangerna genom eländig terräng. Det är som att tillvaron är fylld av motstånd som till varje pris ska övervinnas, där stråken formar sig till ett trubbigt redskap som förflyttar musiken till dova klangliga landskap. Här hittar Williamson ställen att rumstera i, röra om, tvinna och vrida. Det handlar om ljud: vibrationer, grova och drabbande. Titellåten ”Hoard” är om än lika ljudbaserad, snarare statisk i jämförelse. Här tänjer han klangerna snarare är varierar dem. Mer djuplodande – men inte lika direkta.
Skivan med Weird Weapons är gruppens andra precis som titeln anger. Den första gavs ut av Emanem 2005. Trion skapades när Williamson bodde i Berlin likt gitarristen Olaf Rupp och trumslagaren Tony Buck. Att Olaf Rupp var en av de mycket tidiga musikerna inom Echtzeitmusiken i Berlin hörs inte ett smack av. Det tystlåtna tycks inte vara hans grej. Skivan är inspelad på klubben ausland i Berlin 2009 och det fullkomligt myllrar av klanger i de två långa improvisationerna. Trots detta finns ofta en organisk känsla, de individuella rösterna hålls ihop. Det sprätter om Rupps akustiska gitarr, Williamson gör strålande vandringar (en hel del fingerspel i motsats till soloskivan där han enbart använder stråke) och Tony Buck finns överallt – samtidigt. Weird Weapons uppfinner inte hjulet, men de rullar det alldeles förträffligt.
Nygammalt 2015
