Zombi är utan tvekan en utstickare från den annars så tungrodda Relapsekatalogen. Det här är varken grind eller dödsmetal. Inte heller är det støjrock för att citera vårt grannland i väst. Istället handlar det om cineastprogg i rakt nedstigande led från Dario Argentos husband Goblin. Själva beskriver Steve Moore och A.e Pattera sin musik som en fantombild av ett musikaliskt möte mellan Alex van Halen och John Carpenter. Det är en rolig liknelse och det ligger något i den. Men det är förstås inte hela sanningen.
”Surface to air” är den Pittsburghbaserade duons andra skiva och vandrar på samma stig som föregångaren ”Cosmos”. Zombis musik är utpräglat progressiv och hämtar sitt drivstoff från analoga syntar, bas och trummor. Låtarna byggs kring monotona strukturer och drivs av tunga och accelererande basgångar. Det sparrar bra mot underströmmarna som flyter fram från analoga vintagesyntar. Instrumenten omsluter snabbt varandra. I takt med trummorna formas en spännande rymd av ljud, som behagar och öppnar en dörr till ett hypnotiskt och konceptuellt universum redo att utforskas.
Zombis suggestiva och episka ljudlandskap gör att man ramlar ur tiden. Låtarna känns som givna soundtrack till intergalaktiska skräckfilmer från något bortglömt decennium. Mörka och tunga partier varvas med lätta och flyktiga passager och allt som oftast slås jag av häpnad. Enda gången det blir tråkigt och förutsägbart är på titelspåret ”Surface to air” som är ostrukturerad och platt. De intressanta omgivningarna saknas. De analoga syntarna känns efterblivna och inte lika medryckande som på tidigare spår.
”Night Rhytms” reser sig som en mörk monolit på sista spåret. Det inleds med en svepande våg av syntetiska toner, som övergår i en mardrömsliknande atmosfär frampiskad av A.e Patteras stegrande trummor. I låten spökar anslag från Tangerine Dreams ”Ricochet” bekant för att sedan förvridas till en rasande vansinnesfärd från yta till himmel. Det är en strålande sorti och jag betalar resan med den enda gångbara valutan – respekt.
(Publicerad 2006)
Nygammalt 2015
