Thurston Moore

Yoko Ono, Thurston Moore, Kim Gordon tillsammans på ena sidan av en tiotumsvinyl i en skärande improvisation, där Onos röst klagar lågmält över Gordons och Moores dissonanta, malande gitarrspel. Sällan var de bättre, någon av dem >>>

Efter tolv år det dags igen för ett soloalbum med Sonic Youths Thurston Moore. Skivan är ett fynd att jämställa med plötsliga insikter man kan fåav en oväntad textbit, en överraskande ljudbild – eller en lyckligt funnen melodislinga >>>

Med tre nya skivor lyckas saxofonisten Mats Gustafsson koppla bort medvetandet om stilar och sätt att framföra musik, för att koncentrera sig påuttryck som om stilarna, sätten, -ismerna, attityderna inte ens fanns. Det är inte expressionism, för den tar spjärn mot klassicism. Det är inte förnekelse. Det är helt enkelt en egen dagordning >>>

Sonic Youths Thurston Moore hyllar i en tresatsig dånande skiva noisemusikerna och även gitarrhjältarna; det blir en nästan skräckromantisk resa genom ett sargat ljudlandskap. En hyllning till gitarrens yttersta möjligheter att skapa ljud och oljud >>>