Från att inleda med en tråkig vemodig jazz utvecklar sig den dansk-svenska trion Triofolded till något stundtals ganska spännande. Hela skivan skapas ur improvisation, och ingen av basisten Thommy Andersson, trumslagaren Peter Nilsson eller pianisten Jacob Anderskov låser in sig i några hörn. Variationen är stor, från det minimala anslaget i den prövande ”Välesehe” till den snabba frijazzen i ”Tjoller”. Och den korta ”Sugljud” kläder sig snarare i en konstmusikalisk skrud.
Då och då, som i exempelvis ”Nalta” och ”He” faller det dock tillbaka till en vemodig och ganska intetsägande nordisk jazz. Att de tre musikerna hela tiden nyfiket pendlar mellan ensemblespel och egna infall räcker inte för att då bryta loss musiken. Att ”Wors jär a’Jazzn?” är mer spännande tror jag beror på att de gräver på djupet snarare än dekorerar. Samma sak när Thommy Anderssons känsligt spelar solobas i avslutande ”Båttn”. Jacob Anderskov lyckas även vid ett flertal tillfällen även bygga upp en ganska suggestiv känsla.
Således är helhetsintrycket splittrat. Det finns riktigt goda stunder, men också mindre givande.
Nygammalt 2015
