Recensioner

Gitarrdriven pop med Pluramon, nutida elektronisk komposition påsoloskivan Altars of Science och brusig noise påR/S One som är ett samarbete med Peter Rehberg. Bredden är ett signum för Marcus Schmickler >>>

Malande psykedelisk musik från mystisk grupp i Västerbotten. Väldans bra >>>

De österrikiska postrockarna Radian är tillbaka med nytt album. Mellan kontroll och utsatthet sneglar de mot Steve Albini och Slint på ett inspirerat sätt >>>

Mest tystnad eller ovilja att spela med Radu Malfatti och Taku Unami. Nästan en timmes väntan på små ljud medan herrarna lojt rör sig på scenen och inte vet vad de ska ta sig för. Ett album som oväntat blandar sig i vardagens små ljud, bara man spänner av och inte förväntar sig en massa musik >>>

Sinusvågor tillsammans med en extremt reducerad trombon; ändå en absolut ljudupplevelse >>>

Rafael Toral beger sig på Space Elements Vol III ut i den eldiga frijazzen med trummor, rhodespiano och elektriska apparater som låter som när R2D2 fikar med kompisarna >>>

Joe Knight vrider tillbaka klockan till en idealiserad värld då flygplanen var framtiden. Musikens frånvaro av närhet är dess styrka. Men emellanåt är det ganska ordinär popmusik >>>

Mastringsgeniet Rashad Beckers debutskiva är så ljudmässigt komplex att den borde vara förbjuden i mp3-format. En långsamt vaggande och bisarr ljud(mar)dröm som sätter en ny studiostandard >>>

Som studiomusiker spelade saxofonisten och flöjtisten Ray Warleigh både med Scott Walker och Nick Drake. Samtidigt drogs han till den kreativa musiken och spelade en hel del med John Stevens. Nu kommer en fin duoskiva inspelad 2004 med trumslagaren Tony Marsh >>>

Basisten Joe Williamson som Dr Rock and Mr Impro. Taggig bluesrock à la Beefheart och innehållsrik impro. Två skivor utan gemensamma nämnare >>>

Det franska skivbolaget Futura Records associeras framförallt med frijazz från början av 1970-talet, men vid sidan av huvudkatalogen fanns även två serier som ägnades den unga, nya gränsöverskridande undergroundmusiken. Seriens tio skivor, från åren 1970–1973, har sedan tidigare funnits att tillgå på CD, men ska nu återutges på vinyl för första gången sedan originaltryckningarna. Först på tur i återutgivningen finner vi grupperna Red Noise, Mahogany Brain och Semool, vilka alla fascinerar på ett eller annat sätt >>>

Den berlinbaserade tonsättaren och pianisten Reinhold Friedl har varit mycket aktiv på skivfronten under den senaste tiden. Senast har han släppt det omfattande verket Inside Piano och Mutanza, en skiva med tolkningar av klassiska nutida stycken för preparerat piano. Det är lika fascinerande som vackert och inspirerande >>>

Den nya världens klangfilosofi stöpt i den gamla världens dramatik och musikalitet – med Golden quinces, earthed övertygar Reinhold Friedl om att han är en poet av stora mått, som dessutom intar en unik plats i den samtida musiken och konsten >>>

Avspänd, märgfylld frijazz av känt snitt med tenorsaxofonisten Remi Álvarez och basisten Ingebrigt Håker Flaten >>>

Titellåten på Timo Reubers nya skiva är en underbar resa i den kosmiska elektroniska musiken. Här får hela hans ljudvärld ta sin plats med rituella rytmer och svävande meteorer av ljud >>>

Bluegrass i ett improviserat och skitigt sammanhang. Josefine Lindstrand sjunger bedårande. Herman Müntzing och Samuel Hällkvist med flera vinglar betänkligt på banjo, gitarr och andra stränginstrument. Kul skiva, men kort >>>

Elektroniske harpisten Rhodri Davies har samlat ett gäng musiker kring sig i en kyrka på engelska landsbygden, där saxofonisen Michel Donedas intrikata spel fängslar >>>

Experimentmusikern Rhys Chatham loopar fram dronande musik ur sin trumpet. Stundtals riktigt fin musik där trumpetens hela register används >>>

Spanjorerna i Sputnik Trio bjuder på en glad överraskning i form av härligt annorlunda impro full av personlighet >>>

Medan Bryn Harrison utmanar perceptionen för många lyssningar i framtiden, synes Richard Glover representera ett här och nu – men framförallt är deras respektive album utomordentliga upplevelser >>>

Saxofonisten Rob Brown och pianisten Matthew Shipp i tre olika projekt. Det gemensamma - Right Hemisphere – är bra kompakt frijazz, medan Rob Brown Ensemble är för uddlöst. På Telephone Popcorn har Guillermo E Brown bytt trumset mot dator och filtrerar in Matthew Shipp i ett ganska begränsat, men spännande, område >>>

Ralf Wehovsky (RLW) och Stephen Meixner (srmeixner) har åstadkommit ett sympatiskt och roligt album med flera höjdpunkter, men gällande helheten finner SOM:s skribent brister >>>

På Two Angels of a Triangle har Reto Mäder har skapat ett mångbottnat elektroakustiskt verk som balanserar mellan ljuset och mörkret >>>

Duon Robedoor från LA är tillbaka med en ny fullängdare påGöteborgsbaserade Release the Bats. Rancor Keeper är en mörk resa ned i medvetandes dunkla skrymslen och vrår >>>

Robert Henke remixade en egen låt till en installation på ett konstgalleri i Östersund. Det blev en timme extremt vacker musik - och lite tråkig >>>

Med egenbyggda instrument och en stark känsla för drone bjuder Robert Horton på en fascinerande ljudresa >>>

Med sina två senaste album, Lincoln Sea och When Snakeboy is Dying, visar Robert Piotrowicz att han är ett namn väl värt att följa. På respektive skiva möter vi två olika uttryck, där den ena utmärks av suggestion och den andra av omtumlande gestik >>>

Machine's Song blandar förkrigsmusik med fältinspelningar. Skivan kan sägas bestå av tre sånger, följda av tre kollage som fungerar som låtarnas motsvarighet i drömform. Låtspåren är lyriska, filmiska, idylliska. Drömspåren är mer abstrakta och mardrömslika >>>

>>>

Tre tubaister från Berlin, Robin Hayward, Kristoffer Lo och Martin Taxt har smält samman sina stämmor till en långsam tjock massa, men de mikrotonala stämmorna förvandlar musiken närmast till en kropp att ta på, då de inte försöker skrämmas med dova nattljud >>>

Saxofonisten Rodrigo Amado på ny skiva med cello och trummor. Rå härlig frijazz där både blues och melodikänsla kommer fram ur den rivande saxofonen >>>

Euro-amerikans supergrupp som lyckas skapa något nytt inom frijazztraditionen. Stabil musik där skönhet och lugn ryms i det energiska >>>

Burning Live at Jazz ao Centro med portugisen Rodrgio Amada är ett gott exempel på att den ymniga frijazzen fortfarande har ett liv. Här med gästen Jeb Bishop, den amerikanske trombonisten >>>

Två nya skivor från Rodrigo Amados härliga Motion Trio, här med trumpetfenomenet Peter Evans som gäst. En potentiellt jättespännande superkvartett som istället för att överraska istället tråkar ut >>>

Hans-Joachim Roedelius och Stefan Schneider når inte riktigt upp till förväntan när de gemensamt släpper skivan Stunden. Enkelhet är svårt – och någon milstolpe i Roedelius eller Schneiders skivkataloger är detta inte >>>

Rytmiska syntslingor möter enkla melodier i ett evigt byggande längs Vintergatans kosmiska stråk. Det är hypnotiskt, det är bra och man blir glad >>>

Roll The Dice tar ett stort kliv framåt med nya skivan som triggar igång associationsflödet. Ett kosmiskt och mörkt sound med stark dragningskraft >>>

Återutgivning av Sun Ra-basisten Ronnie Boykins skiva från 1975. Titellåten är underbar groovejazz, men i övrigt räcker det inte riktigt till >>>

Ronnie Sundin ritar serier om musik och gör musik av extrema ljud. En ny skiva på Fang Bomb och ett seriealbum på Komplott om Throbbing Gristle, Lasse Marhaug och Edgar Varéses sätter spotlighten på en av Sveriges intressantaste ljudkonstnärer >>>

Roscoe Mitchell har både glöden och sinnet för det vackra kvar. Det visar han med stor övertygelse pånya dubbel-cd:n ”No Side Effects” inspelad vid årsskiftet 2005/2006 >>>

Mästersaxofonisten Roscoe Mitchell i elektroniskt samspel med David Wessel. Inga överraskningar men mer än habil musik, som ibland höjer sig långt över dagens genomsnitt >>>

Roy Campbell hör till den moderna jazzens främsta trumpetare – och traditionsbärare. Inspirerad av faraoner har han skapat ett ursvängigt album. Samtida jazz utan avantgardeambitioner, då den är som mest lyckad >>>

Två skivor, en ny och en återutgivning, ger god inblick i Daniel Rozenhalls mörka och elektroakustiska värld. Klanger myllrar så mycket att det får bakteriologisk verkan >>>

En samling om elva udda spår med musiker som inte har något annat gemensamt att de är udda, är verksamma långt hemifrån. Här finns svävande musik, naivt trombonspel, men också några ruskigt bitande solon av Okkyung Lee, Clayton Thomas och Eivind Opsvik >>>

Tre skivor som på något sätt utgår från techno och house, lyckas dekonstruera musiken och få det att kännas intressant utan att det blir för teoretiskt >>>

En skärande långsam lågmäld musik som kravlar sig framåt, varje rörelse är överrumplande och nyfunnen. Det är egendomligt vilken täthet och glans Ruth Barberán, Ferran Fages och Alfredo Costa Monteiro skapar där nere i Barcelona. Akustisk minimalism så håren reser sig >>>

- >>>

Ryoji Ikeda hör till ljudkonstens lysande fyrbåkar. Här återutges hans debutalbum från 1995, en genuin kulturgärning >>>

En sammanställning av japanska och israeliska noiseband, där utlevelse, desperation, våldsamhet satts i första rummet. En träff mitt i expressionismens naivaste och mest desperata hjärttrakt >>>

Slapphänt ambient utan vare sig vilja eller riktning. Trots viss skönhet blir det helt intetsägande, kanske resultatet av ett ad hoc-möte >>>

Det har gått 35 år sen Ryuichi Sakamoto släppte sin första skiva med Yellow Magic Orchestra. Hans oöverskådliga diskografi är både gedigen och varierad. Från YMO:s märkliga barnprogramselectro fram till dagens kärva pianoklink över valfri ljudatmosfär >>>